Fortsätt till huvudinnehåll

Händelserik dag.....

Vilken dag det varit idag... eller ska man säga igår.... i alla fall så var det så att jag var in till Nyköping för att hjälpa mamma med att avsluta konton för syrran... TUNGT.... sagt och gjort så styrde jag bilen med ungdomar in mot Nyköping.... det var ju så att en av dem skulle bli avsläppt vid skolan.... och den andra på arbetsförmedlingen... han som skulle till arbetsförmedlingen kom sent med 10 minuter, så han fick inte komma in... så det blir att göra om det besöket om dryga två veckor igen.... ja ja ja då vi ändå var inne i stan passade vi på att handla lite som vi behövde ha... parkerade vid City gross.... kommer ut och bilen vill inte stara alls...... ringer Ingvar som kommer och hjälper mig med startkablar och då kommer även kära Eddie oxå..... ja de båda stod på huvudet ner under huven för att kolla vad som var felet..... FELET är att bilen INTE vill starta.... lämnade kvar bilen där och ringde min underbara man för att se om han kunde komma och hämta mig i stan.... så var det till banken.... klockan hade nu hunnit bli 10..... iväg tillbanken tillsammans med mamma och Ingvar (Ingvar fick köra nu när min bil blev stående).... På banken gjorde det vi skulle med att avsluta syrrans konto.... kändes lite tungt att göra det... kändes lite som att ytterliggare avsluta ännu en sak som bekräftar att hon inte kommer att komma tillbaka till oss...... Gahaaaaaaaaaaaaaaa....... Gör ont att bara tänka på det med.....
Min underbare man hade nu hunnit kommit in till stan så att han kunde plocka upp mig och sonen så att vi kunde komma hem..... hemma var det bara att packa snabbt ihop det som skulle med för att jag skulle jobba em....

Jobbet var det kul att komma till.... tycker om barnen på Dansut och lika så gillar jag personalen.
Den första som jag mötte på Dansut var goa Annelie (man blir alltid så glad av att träffa henne) som sitter inne på kontoret och handhar det mesta på skolan som gäller sjukfrånvaro och personal med mera... jag skulle in till henne för att lämna mina papper för en tjänst som jag är intresserad av.... jag hoppas nu att jag kommer att få jobba på den vidare i vår..... Cv och betyg lämnades.... sedan var det fullfart med personalmöte... och sedan kom alla de härliga barn som vistas på Klubben på eftermiddagarna.... Spel, Pyssel, och övrig lek stod på schemat idag och många var även på Badhuset (där var då inte jag med till)....
Kommentaren idag av ett av barnen:
"Eva det är så kul då du är här... jag har saknat dig då du inte har varit här" (tillsaken är att jag har ju varit hemme i någon dag).
"Eva jag tycker om dig"
Att få höra dessa ord av barnen värmer än om hjärat och man känner att man är uppskattad av dem.... och varje dag är det alltid någon eller flera som kommer och vill krama om en....

Dagen har verkligen varit varierande kan man säga.... jag slutade kl 17:15 idag och for sedan hem för hemma väntade JULEN... vi skulle fira jul med min mamma och hennes sambo Ingvar (min bonuspappa). Anledningen till att vi skulle fira julen idag var att vi kommer att resa bort nu på söndag och när vi kommer hem så kommer de att resa utomlands med och vara borta hela jul och nyår.... så då beslöt vi att fira julen lite tidigare... .
Julmat... julmusik.... Julklappar blev det... hade hur mysigt som helst...

Nu sover alla i huset....utom jag...
Min mor och Ingvar sover och alla mina barn och min mans barn sover nu...

Imorgon väntar en ny dag med upptåg.... spännande att se vad den dagen bjuder på...


Nattinatt....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...