Fortsätt till huvudinnehåll

Mötet mellan hem och skola.....

Läser en jätte bra bok om mötet mellan hem och skola....

I början av boken finns det en dikt som är tänkvärd....

Människors möte
Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.
Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så. (Hjalmar Gullberg, 1937)

Boken beskriver hur skolan ska vara en skola för alla.... för pedagogen... eleverna... och för föräldrarna...den tar upp samarbetet mellan skola och hem... om föräldrars tankar erfarenheter och önskemål om hur de vill bli bemötta av skolan... läroplanen beskriver ju hur vi som pedagoger ska samarbetet med barnens föräldrar....

Lärarna ska använda föräldrars erfarenhet och kompetens och lyssna på dem. Lärarna måste lära känna föräldrarna som egna personer för att skapa individuella möten för empati och förståelse för barnens behöv och situation....
En mycket tankvärd bok att läsa och det ställer mycket till sin spets om hur vi som pedagoger är och hur vi jobbar i skolansforum.

ATT LYSSNA INNEBÄR ATT MAN UTAN ATT DÖMA OCH TOLKA OCH UTAN FÖRUTFATTADE MENINGAR FÖRSÖKER FÖRSTÅ  DEN ANDRES BILD.
ATT LYSSNA ÄR ATT TA IN, INTE ATT TA ÖVER.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Songkran....

Nyårsafton i Thailand... Nu är det dags igeeeeeen.....  Det thailändska nyåret ,  Songkran  inleder regnperioden i södra delen av Thailand....  Man firar nyåret den 13-15 april och enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Songkran firas även  i Burma, Laos och  Kambodja.  Songkran firas överallt utomhus..... man sprutar vatten på allt och alla..... Vänner och förbipasserande, samt bilar. Man slänger även vit färg (vatten blandat med talk, barnpuder).  Det är en stor fest..... Att bli målad vit betyder lycka, att få vatten på sig betyder att man blir ren till det nya året. Alltså är bådadera en vänlig gest. Vattensprutandet är idag det tydligaste inslaget i firandet, men under nyårsfirandet är det många som också enligt traditionen besöker kloster för att be och ge mat åt munkar. Alla köper sina speciella Songkran skjortor, det gäller att välja rätt färg för de är ju såååå snygga.......

Fattigdom...

Igår var jag in till grannbyn.... Fullt med folk... Turister... Lokalbefolkningen... Rika och fattiga.... Stress och jäkt ligger över byn oavsett om du är boende eller turist.... Hinna med att handla... Hinna med just den bussen eller just den taxin.... Hinna med båten...  När man sitter stilla på ett ställe och överskådar händelserna så fascineras man av vad som egentligen sker.... Kvinnan som kom på mopeden full med saker som slingrar sig snabbt mellan bilar och trafikanter av alla de slag. Rutinerat för hon sig smidigt mellan de övriga trafikanterna.  Mannen som jäktar med sin kärra som är påväg i all hast.... Turisterna som stressar med sin väskor... Turister som jäktar runt på mopeder.... Överallt dit man tittar så ser man just stressen lysa.... Barn som skriker och föräldrar som kvickt drar sina barn i armarna för att få dem att gå (små springa) efter dem i ett tempo som inte passar deras korta ben (de är ändå barn). Sedan faller min a ögon på just honom... Han som står ...