Mötet mellan hem och skola.....

Läser en jätte bra bok om mötet mellan hem och skola....

I början av boken finns det en dikt som är tänkvärd....

Människors möte

Om i ödslig skog

ångest dig betog,

kunde ett flyktigt möte

vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så. (Hjalmar Gullberg, 1937)

Boken beskriver hur skolan ska vara en skola för alla.... för pedagogen... eleverna... och för föräldrarna...den tar upp samarbetet mellan skola och hem... om föräldrars tankar erfarenheter och önskemål om hur de vill bli bemötta av skolan... läroplanen beskriver ju hur vi som pedagoger ska samarbetet med barnens föräldrar....

Lärarna ska använda föräldrars erfarenhet och kompetens och lyssna på dem. Lärarna måste lära känna föräldrarna som egna personer för att skapa individuella möten för empati och förståelse för barnens behöv och situation....

En mycket tankvärd bok att läsa och det ställer mycket till sin spets om hur vi som pedagoger är och hur vi jobbar i skolansforum.

ATT LYSSNA INNEBÄR ATT MAN UTAN ATT DÖMA OCH TOLKA OCH UTAN FÖRUTFATTADE MENINGAR FÖRSÖKER FÖRSTÅ DEN ANDRES BILD.
ATT LYSSNA ÄR ATT TA IN, INTE ATT TA ÖVER.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......

Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.

Läs mer

....Pussel....

Leta i den här bloggen