Fortsätt till huvudinnehåll

En riktig människa....

Övergiven, oskyddad, utsatt som barn och utsatt som vuxen...... I boken "En riktig människa" får man följa det lilla barnet som inte förstår…. Helt obegripligt kan det tyckas för många att inte förstå den enklaste sak… eller förstå sig på ordspråk med mera.

Varför var det ingen som såg det lilla barnets situation…. Hur kunde det fortgå….. varför ingrep ingen…. Frågorna är många och svaren är för få…
Boken handlar om att inte vara som alla andra…. Och med en oförmåga att inte förstå…..ett dolt handikapp som inte ses lika tydligt som ett handikapp med rullstol med mera…. 
Boken är en självbiografi som Gunilla Gerland skrivit… en  bok som handlar om att växa upp och leva med Aspergers syndrom…. om att vara annorlunda och att vara människa och INTE en sak/möbel…. - en bok som öppnar dörrar till förståelse…. Förståelse för människans olikhet….
Det som är skrämmande är hur många är det som har det så här….. hur många har fått uppleva det samma som Gunilla fick göra… man säger att det är omkring 2–4 personer på  1 000 personer anses ha Aspergers syndrom och då är det också fler är pojkar än flickor med diagnosen.

Som pedagog i skolans forum borde det vara så att fler läst denna bok… en bok som öppnar upp förståelsen hur det upplevs inifrån om hur det är att leva med Aspergers syndrom…. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Songkran....

Nyårsafton i Thailand... Nu är det dags igeeeeeen.....  Det thailändska nyåret ,  Songkran  inleder regnperioden i södra delen av Thailand....  Man firar nyåret den 13-15 april och enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Songkran firas även  i Burma, Laos och  Kambodja.  Songkran firas överallt utomhus..... man sprutar vatten på allt och alla..... Vänner och förbipasserande, samt bilar. Man slänger även vit färg (vatten blandat med talk, barnpuder).  Det är en stor fest..... Att bli målad vit betyder lycka, att få vatten på sig betyder att man blir ren till det nya året. Alltså är bådadera en vänlig gest. Vattensprutandet är idag det tydligaste inslaget i firandet, men under nyårsfirandet är det många som också enligt traditionen besöker kloster för att be och ge mat åt munkar. Alla köper sina speciella Songkran skjortor, det gäller att välja rätt färg för de är ju såååå snygga.......

Fattigdom...

Igår var jag in till grannbyn.... Fullt med folk... Turister... Lokalbefolkningen... Rika och fattiga.... Stress och jäkt ligger över byn oavsett om du är boende eller turist.... Hinna med att handla... Hinna med just den bussen eller just den taxin.... Hinna med båten...  När man sitter stilla på ett ställe och överskådar händelserna så fascineras man av vad som egentligen sker.... Kvinnan som kom på mopeden full med saker som slingrar sig snabbt mellan bilar och trafikanter av alla de slag. Rutinerat för hon sig smidigt mellan de övriga trafikanterna.  Mannen som jäktar med sin kärra som är påväg i all hast.... Turisterna som stressar med sin väskor... Turister som jäktar runt på mopeder.... Överallt dit man tittar så ser man just stressen lysa.... Barn som skriker och föräldrar som kvickt drar sina barn i armarna för att få dem att gå (små springa) efter dem i ett tempo som inte passar deras korta ben (de är ändå barn). Sedan faller min a ögon på just honom... Han som står ...