Fortsätt till huvudinnehåll

Känner mig OFF....

Sårbar.... Naturligt nedstämd...

Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren..... 
Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med..... 
Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känner att jag skulle vilja ge var och en av dem egen tid.... jag har mitt arbete som jag brinner för och känner att jag kan göra en skillnad i verksamheten och pedagogiken... men att jag skulle vilja ha mera tid för att hinna med mera... mina vänner... ja vad säger man om dem... jag vet vilka mina vänner är och jag tror att mina vänner vet var de har mig... nu har det varit en period då jag inte hunnit med att träffa dem alla... även om jag inte har träffat dem så finns dem där i mitt hjärta... som man säger det är inte kvantiteten av mötet  utan kvaliteten då man ses.... Vidare har jag mina studier.... jag har klarat mig så här långt och känner mig stolt över att jag har pluggat dryga 2 år och har mindre än 1½ år kvar....är klar sommaren 2012.... 
Just nu känns det som jag bara står och stampar och stampar och kommer ingenstans...
Jag vet att jag inte är ensam om att känna som jag gör... men ändå känns det ensamt att känna som man gör...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Skriver o skriver.... Rapporten ska vara inne senast idag....

Det som jag skriver om är dyslexi, läs- och skrivsvårigheter.... en funktionsnedsättning. Oförklarliga svårigheter med skriftspråket, som en koppling mellan det talade språket och de skrivna symbolerna, bokstäverna och orden.  Att kunna läsa och skriva är för de flesta  en självklar förmåga, som man inte reflekterar så ofta över... många gånger bemöts många med dyslexi som obegåvade och vad som är värre är att de ofta inte erbjuds någon bra hjälp.... Intelligensnivån har inget med dyslexin att göra och alla samhällsklasser och kulturer, dock visar det sig mest bland hos högt begåvade personer.... Dyslexin kan vara i olika grader, från lätta former av bokstavsväxling till nästan oöverkomliga svårigheter att läsa och skriva. Men alla som har svårt med att läsa och skriva har inte dyslexi.... dessa svårigheter kan har en annan förklaring, så som att inte fått en tillfredsställande utbildning...  Detta är något av det som jag skriver om i min rapport som måste bli ...

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...