Fortsätt till huvudinnehåll

Lantisar gör stan....


Idag var det utflykt till storstan..elever och pedagoger...vi tog oss med tåg och vidare med buss till Stockholm.... resan var väl planerad.... hade med oss pengar och buss- och tågbiljetter.... och självklart frukt för stora och små som kunde tänkas vilja ha lite färdkost.... allt väl....


Då "bönderna" alltså pedagogerna (jag, Nea och Therese) inte åker till Sthlm så ofta kunde man inte begära mer än lite förvirring.... Nå ja... första tåget gick bra.... av tåget... upptäcker att vantar blivit kvar på tåg.... sånt kan ju hända tur att det inte blev någon vi missade i alla fall.... vidare nästa tåg =allt väl.... men var är vi... vart ska vi av... ringer kollega som blev kvar i Gnesta..... frågar: "Hur gör vi nu och hur ska vi ta oss till bussen"..... Kollega hjälper till och lotsar oss på rätt köl.... springer till bussen och hinner med...



Väl framme på Heron går det bra.... allt är stängt.... vi tar oss längst upp i huset och leker lite lekar... inser att man kanske ska boka biljetter via nätet... det är ju ändå sportlov och det börjar välla inte folk på heron... ringer kollega igen som får boka biljetter till oss via internet hemifrån... Klart....


Mat: som tur var hade jag på resan upp pratat med alla om vad var och en vill ha att äta på Heron..... så nu var det bara att rabbla.... beställer 14 menyer och vi äter och alla är sååååååååååååååååå nöjda.

Godis är gott.... vi är och handlar godis till bion... vissa köper godis, chips, popcorn med mera och så dricka.

Filmerna som barnen hade att välja på var:
Trassel
Hotell gyllene Knorren

alla var så nöjda med att få välja vad de ville så vi delade på oss.





Efter bion börjar resan "TA SIG TILLBAKA".... svårare än man trodde....



* Vilken hållplats ska vi stå vid.... var är bussen..... bussen kommer 15 min sen.
* På bussen... för få platser att sitta på... vi pedagoger står.
* Busschauffören är ARG och tvär... en kvinna trycker på fel hållplats och kliver inte av och busschauffören tror att det är våra barn som busat och hotar med att inte stanna vid någon busshållplats alls... vidare skriker han till dem som kliver av om att han inte tänker stanna om man inte visar att man ska av.... vad mer kan man göra än att trycka på knappen.... resan fortsätter med att han muttrar och gnäller och skriker.... Nu är det jag som säger ifrån och ber honom att sluta.
* Kommer till stationen som vi ska ta tåget ifrån.... har missat tåget och någon timme innan hade vi sms:at alla föräldrar om vår hemkomststid.... nu var det bara att göra om det och skriva den nya tiden.
* Väl hemma på station i Gnesta är vi vid fem och nu går vi till fots tillbaka till Klubben... några blir hämtade redan på stationen och andra droppar av på vägen till Klubben.... dagen blev lång.... 7:30 till 17:30....

Resan till Heron och resan hem och föresten hela dagen har gått i SKRATTETS tecken..... vi har haft så kul hela dagen allihopa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.