Fortsätt till huvudinnehåll

Mycket har hänt....

Rubriken säger mer än den kanske innehåller.... men visst har det hänt mycket.....
Mitt barn nr 3 har fyllt år och då har han fyllt 16 år och det var i måndags... dagen firade han med de närmaste i familjen.... alltså hemma i Björnlunda.  Han önskade sig lite av varje och jag tror att han blev mycket nöjd med sin dag och de presenter som han fick. Tänk 16 år.... 16 år och hela livet framför sig.... visst har liten blivit stor.... ibland måste man nypa sig själv i armen för att ens våga inse att barnen  har blivit så stora som de blivit.... jag kommer ihåg min egen 16 års dag som om det vore igår.... o visst var det så att man tyckte att man var stor och ibland var man nog ganska så liten oxå (berodde lite på vad det handlade om)..... min älskade lilla-stora son som blivit så stor.

Övrigt har jag jobbat i klass i två dagar som vikarierande lärare.... och gissa om det har varit kul.... känns att det är uppskattat att komma och få vara med eleverna i klassen.... eleverna har så mycket att ge och jag känner att jag skulle kunna vara där dag efter dag efter dag.... vi har haft tester, prat om geografi, svenska med läsförståelse med mera. och så har vi pratat om värdegrunden med en övning tillsamman om lika-olika.... o så har vi planera en föreställning som eleverna ska ha tillsammans och för varandra om en vecka drygt.... säger då det demokrati... blir så imponerad av hur kreativa de är... och vilka underbara dialoger och diskussioner vi haft dessa två dagar.

Saknar........ Min lilla Sessa är inte hemma på mer än en vecka och det kan kännas lite tungt.... hon är nämligen med sin pappa med flera utomlands för att fira hennes farmor... som fyller jämt denna dag som denna. Pratat med henne ett par gånger och jag känner då jag pratar med henne att hon har det toppen på sin resa och jag känner genom telefonen i hennes ord hur trygg hon är.... Hon är verkligen en lite individ med så oerhört stort hjärta och hon delar med sig till alla hon möter med sin glädje.... och man kan inte låta bli att älska henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Wordfeud

Spelar WORDFEUD.... Hur kul som helst... Ett spels som man ska bilda ord på de bokstäver man har fått över en spelplan och skapa så långa och bra kombinationer av det man har... och varje bokstav har poäng... och vidare kan man få mera poäng beroende var på planen man kan lägga sina bokstäver... Spelet är det samma som Alfapet.... och är lika kul.... skillnaden är att man spelar Wordfeud i mobilen... spelet kan pågå i flera dagar om man så skulle vilja... och man spelar med dem man känner och kan även spela med okända personer.... och det är lite spännande det kan jag tycka. Just nu har jag 13 spel i gång samtidigt... jag är då inte alltid den som är jätte aktiv av mig men när jag finner stunden att svara på någons spel så gör jag det....

Vad säger man......

Vaknade tidigt denna morgon... jag inser ganska snart att jag inte har skött mig som jag ska.... jag känner hur det värker i huvudet och hur torr jag känner mig i munnen.... ja då var jag igång igen med att inte ha tillräckligt med vätska i kroppen.... säger åter igen.... hur kan det vara så att jag ständigt gör så mot mig själv.... hur kommer det sig att jag glömmer att dricka mitt vatten.... jag vet ju hur viktigt det är och vad som kan ske om jag inte tar och dricker mitt vatten.... Idag skulle jag åka in på föreläsning i Nyköping för att se på telebildsföreläsning som vi har direkt anknutet till Universitetet i Karlstad… men att åka bil själv var ingen tanke som var aktuell…. Neeee det var bara att stanna hemma…. Så jag har nu hela fm pimplat vatten för att försöka komma i balans… SKÄRPNING EVA kan man lugnt säga… man kan ju inte säga att det är en nyhet för mig om detta med att jag måsta dricka…. Jag har ju haft denna sjukdom i fem år snart och jag vet vad som är viktigt för at...