Fortsätt till huvudinnehåll

Curling....

Curlingförälder..... Ja, vad betyder det? Jo, att föräldrarna springer framför barnen och sopar bort alla hinder. Tror/vill ni vara den typen av föräldrar eller vill ni/tror ni att ni låter barnen klara av mer själva?

Inser att jag som förälder curlar lite för mina barn… och vem gör inte det mer eller mindre… troligtvis är det kanske inte alltid rätt. Det nya uttrycket curlingföräldrar  passar bra nog in på mig. Hjäääälp…. , jag kommer att få MVG i det ämnet hemma hos oss….  
Ska det vara så svårt att vara lite konsekvent?....  Ska det vara så svårt att säga nej och stå på sid för det sagda…. Visst ska man inte säga ”NEJ” för nejets skull…utan det ska vara tydliga och klara beslut med innehåll. Härda ut och ta fighten ett par gånger så att de små och de stora liven förstår vem det är som är chef i huset….eller i alla fall vem som är vuxen. Jag blir galen ibland av min egen oförmåga att vara konsekvent och jag inser att jag mer och mer sopar mig fram till ett kaos i hemmet, om jag inte sätter ner foten….Nu ska jag för den delen inte säga att det är KAOS… men det kan ibland vara så att jag ger efter lite för lätt och sedan kan det bli att barnen tar förgivet att jag som förälder ska göra vissa saker som de själva skulle kunna göra själva…. . 
Börja med frukosten tillexempel….eller bäddningen av egna sängar…. Jag säger då det….. DE KAN SJÄLVA….. . Men varför är jag där och plockar och städar….. Jo för husfridens skull, fixar och trixar och gör kanske lite för mycket än vad jag skulle behöva… . Jag blir galen på mig själv. Vilket är priset då…en utbränd mamma i framtiden kanske om jag inte slutar med det jag förtar mig med idag…. . Kanske på tiden att se sig själv i spegeln och ta tag i det…. Jag ska verkligen inte kritisera mina barn för mer underbara barn kan jag nog inte få…. Visst hjälper de till hemma och fixar och trixar med… men jag skulle kanske låta dem få ta ansvar för mera eget…
Men jag är ju bara mamma ;)

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.