Fortsätt till huvudinnehåll

Funderingar.....

Tankar kring ledarskap.... tankar om pedagogik.... tankar tankar tankar....


När vet man om man är en bra/god pedagog..... 

Var i ligger värdskapet....

Just nu vet jag inte vad jag vill....
Är jag en bra pedagog?
Kan jag göra en skillnad i min roll som pedagog?
Är det lärare jag ska bli? Hur vet man vad man är bra på?
Är det på fritids jag bara ska jobba? Är det något annat jag heller skulle passa att arbeta med?
Har jag jobb i framtiden? Vad är mitt jobb i framtiden i så fall?
Vad kännetecknar en bra pedagog?


Skulle man fråga andra vad och vilka kvaliteter som utmärker en duktig/bra pedagog så får man många intressanta svar…. god lyssnare, god simultanförmåga, att i första hand se till barnets välmående… att man anpassar undervisningen efter individen…med mera..... 

Yrket kräver sin rätt med utbildning och kompetens….. Lagarbetet är viktigt… är lite A o O i systemet för eleven i skolan och för verksamheten…. Trygghet och samspel…. I ett samhälle där vi alla är olika kan det många gånger vara svårt och hur får man skeppet att flyta?? Det är en konst och en konst att bemästra på ett välfungerande vis….. Det finns mycket att lära av hur andra gör för att lyckas….. Att vara just en god och bra lärare/pedagog är innehållsmässigt att ha många olika delar av värdskap och sedan kunna leda på ett demokratiskt vis där alla känner sig delaktiga och inkluderade i verksamheten och att ingen ska känna sig utesluten… vad är då viktigast kan man fråga sig…. Är det att vara kreativ o nyskapande… är det att vara tydlig och ställa krav… är det att vara en förebild med ett gott hjärta o ge en god och trygg omsorg….är det att varje dag se alla elever man möter i verksamheten för den de är och möta deras behov….
Att jobba som lärare/pedagog kan kräva många gånger en ängels tålamod och inte låta sig provoceras och kunna skapa en utvecklande och god miljö där likheter och olikheter finner plats…

Dessa tankar har funnit plats hos mig och jag har en härva att nysta ut.... Hur vet jag att jag är rätt för det jag gör? Finns det andra som gör det bättre och ska jag ställa mig åt sidan och ge dem plats........

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela