Fortsätt till huvudinnehåll

Stress... press... och explosion....

Tomma hot eller allvar.... ????


Att leva i en relation med stress och press som vidare urartar till explosion är inte okej... 
"om du gör si eller så kommer du inte att...."
"om du åker så kommer du inte att...."
"om du inte gör ditt eller datt så ska jag....."
"om jag inte får ska jag......"
"om du inte tycker som jag så...."


hot hot hot... skapar stress stress och press.... att bli pressad in i ett hörn föder bara motvilja.... 
Samarbete är A och O i ett samspel med varandra.... i en relation eller i frånskildhet.... 
Trygghet och omtanke är det som man ska känna och få uppleva... utan hot och anklagelser.... 


I bland kan en separation urarta så att  ena partnern  kokar över av ilska. Man kan inte komma över det inträffade.... Man måste hämnas på något sätt... på grund av misslyckandet som uppkommit.... man skyller på ditt eller datt.... . Hämnden kan se olika ut, man förstör materiellt eller så via förtal på ngt vis.... . osv... osv....
Motionera  är något man kan göra då man känner frustration i ett förhållande som håller på att braka hädan.... rör på dig om du känner att du håller på att kokar över.....du blir av med frustration och irritation och ilskan minskar och vidare har du fått bättre kondition...och kroppen har producerat endrofiner istället som gör att du känner dig piggare och gladare och som ger kraft och styrka för att orka....  

Ngt som är super viktigt är att aldrig hämnas genom barnen.... det föder bara felresultat i slutändan.... skulle man förtala sitt ex inför barn och barnbarn eller göra allt man kan för att sabba umgänget för X:et och ens gemensamma barn så skadar man barn/barnbarn i förlängningen...och det kan ge stora sår som kanske aldrig läker...  Tänk på att när barnen växer upp så kommer dom att genomskåda den förälder som använder dom som ett redskap i en separation.... Detta kan slå tillbaka senare i livet... då barnet själv har insikt om vad som skett.... manipulativa föräldrar kommer barnen att genomskåda förr eller senare.... 
Barn vill inte att deras föräldrar ska flytta ifrån varandra....  de vill att deras föräldrar ska bo ihop. Dock kan  inte föräldrar leva tillsammans om det i förlängningen påverkar barnen till det negativa... det är då bättre att separerar och vara glada föräldrar på varsitt håll för sina barn.....  

Föräldrarna... mammor och pappor som alltid  berättar att de älskar sina barn och nämner att separationen inte beror dem...och att det är mamma och pappa som inte fungerar tillsammans bara... det kan göra att det fungerar bättre för barnen och deras relation till båda föräldrarna...  växelvis boende ger oxå en närmare relation till båda föräldrarna....barn behöver sina båda föräldrar.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.