Fortsätt till huvudinnehåll

Barnen....

Viktigt är att barn har sina föräldrar.... inte bara den ena föräldern... ett barn som inte kan identifiera sig med sina båda föräldrar kommer i framtiden känna en saknad som kommer att påverka dem i beslut med mera. 
En skilsmässa är en livskris, en påfrestande livshändelse. Barn saknar det stöd de skulle önska,  från föräldrarna men även från andra anhöriga, vänner... även skolan skulle de behöva stöd ifrån... 
Nästan en 1/3 av alla barn i Sverige har skilda föräldrar. 
Hur upplever de förändringen? 
Vilka är deras önskemål och behov? 
Vart vänder de sig om de behöver stöd?


Det som är beklämmande är att det är så många föräldrar som inte kommer överrens efter det att de gått ifrån varandra..... och detta kommer barnen få lida för.... man skyller så mycket på varandra och tror ofta att den andra föräldern är sämre och inte är bra nog mot barnen.....


Jag skilde mig för många år sedan från mina tre första barns pappa... han och jag har inte pratats på många åååååår.... ngt som i förlängningen som barnen fått lida av.... Tyvärr......
Sedan har jag ett barn med ytterliggare en man..... vi har ett barn som idag är 5 år och vi har ett toppen  bra samarbete. Vi kan prata med varandra och vi kan mötas. Lillan som vi har 50% känner sig trygg mycket på grund att jag och mitt X ser Lillan för hennes behov och att hon känner sig trygg med oss i den relation som vi alla har till varandra. Min nuvarande man och mitt X kan oxå mötas och det ser jag som en stor fördel för ett gott och bra samarbete för Lillans skull. 


Skulle önska att alla de barn vars föräldrar skilt sig skulle få uppleva att ens föräldrar kan mötas utan bråk och sarkasmer med mera där samarbetet får plats för allas trevnad och välbefinnande.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela