Fortsätt till huvudinnehåll

Barnen....

Viktigt är att barn har sina föräldrar.... inte bara den ena föräldern... ett barn som inte kan identifiera sig med sina båda föräldrar kommer i framtiden känna en saknad som kommer att påverka dem i beslut med mera. 
En skilsmässa är en livskris, en påfrestande livshändelse. Barn saknar det stöd de skulle önska,  från föräldrarna men även från andra anhöriga, vänner... även skolan skulle de behöva stöd ifrån... 
Nästan en 1/3 av alla barn i Sverige har skilda föräldrar. 
Hur upplever de förändringen? 
Vilka är deras önskemål och behov? 
Vart vänder de sig om de behöver stöd?


Det som är beklämmande är att det är så många föräldrar som inte kommer överrens efter det att de gått ifrån varandra..... och detta kommer barnen få lida för.... man skyller så mycket på varandra och tror ofta att den andra föräldern är sämre och inte är bra nog mot barnen.....


Jag skilde mig för många år sedan från mina tre första barns pappa... han och jag har inte pratats på många åååååår.... ngt som i förlängningen som barnen fått lida av.... Tyvärr......
Sedan har jag ett barn med ytterliggare en man..... vi har ett barn som idag är 5 år och vi har ett toppen  bra samarbete. Vi kan prata med varandra och vi kan mötas. Lillan som vi har 50% känner sig trygg mycket på grund att jag och mitt X ser Lillan för hennes behov och att hon känner sig trygg med oss i den relation som vi alla har till varandra. Min nuvarande man och mitt X kan oxå mötas och det ser jag som en stor fördel för ett gott och bra samarbete för Lillans skull. 


Skulle önska att alla de barn vars föräldrar skilt sig skulle få uppleva att ens föräldrar kan mötas utan bråk och sarkasmer med mera där samarbetet får plats för allas trevnad och välbefinnande.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Skriver o skriver.... Rapporten ska vara inne senast idag....

Det som jag skriver om är dyslexi, läs- och skrivsvårigheter.... en funktionsnedsättning. Oförklarliga svårigheter med skriftspråket, som en koppling mellan det talade språket och de skrivna symbolerna, bokstäverna och orden.  Att kunna läsa och skriva är för de flesta  en självklar förmåga, som man inte reflekterar så ofta över... många gånger bemöts många med dyslexi som obegåvade och vad som är värre är att de ofta inte erbjuds någon bra hjälp.... Intelligensnivån har inget med dyslexin att göra och alla samhällsklasser och kulturer, dock visar det sig mest bland hos högt begåvade personer.... Dyslexin kan vara i olika grader, från lätta former av bokstavsväxling till nästan oöverkomliga svårigheter att läsa och skriva. Men alla som har svårt med att läsa och skriva har inte dyslexi.... dessa svårigheter kan har en annan förklaring, så som att inte fått en tillfredsställande utbildning...  Detta är något av det som jag skriver om i min rapport som måste bli ...

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...