Fortsätt till huvudinnehåll

Fel skolgång

Igår fick två killar rätt i domen för fel skolgång.... i 5 år gick de på särskola och skulle egentligen gått i vanlig klass.... deras problem var att de hade läs- och skrivsvårigheter... kommunen ansåg att tvillingarna Robin och Rasmus skulle gå i särskola..... eleverna är normal begåvade med läs- och skrivsvårigheter.

Tvillingarna  Robin och Rasmus i Vellinge....


Tingsrätten sågar Vellinge kommuns agerande och går på Rasmus och Robin Sjöholms linje. Det innebär att kommunen gjorde fel när tvillingbröderna från Anderslöv placerades i särskola och att de har rätt till skadestånd.




En form av ersättning kommer att falla ut till killarna och det är inte mer än rätt... men de åren som de hade i fel skolform kommer de aldrig att kunna ta igen.... med tiden kommer de komma ifatt men det kan och kommer kanske att ta tid... tur att det uppdagades nu i stället för flera år senare.... 

Hur många fler elever i detta avlånga land är det som sitter i samma situation som Robin och Rasmus..... Hur många är det som har det omvänt... som skulle gått i särskola som i stället går i vanlig klass.... hur är motivationen för dem... studietakten kanske är för hög och motivationen tryter.... 
Hur många elever är det som är felplacerade i verksamheten i skolansforum.... Vem tar striden och vem tar inte striden... vem ser då barnen som kämpar och sedan ger upp... vem ser barnen som kämpar o kämpar men inte lyfts.... 

Med Rasmus och Robins utslag kommer det säkert komma fram fler som har eller haft fel skoltid och placering. 

Lycka till till er killar
och grattis till er upprättelse

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.