Fortsätt till huvudinnehåll

Cockpit



Igår såg jag filmen "COCKPIT" på Bio tillsammans med min man på Heron i Stockholm...

Filmen är en svensk film som handlar om en man som söker jobb som Pilot men som inte får jobbet för att han är man...

Filmen tar upp Familjerelationer.... vårdnadtstvister.... relationer... Homosexualitet... Heterosexualitet.... Bi-sexualitet.... funktionsnedsättning.... Bostadsbrist... ekonomi-problem..... acceptans.... trans-sexualitet... Kvotering i yrken... med mera med mera... 


Filmen ger skratt och den ger framför allt eftertänksamhet.... 

I filmens start får man möta en mamma och en pappa som har en son som är blid sedan födseln... familjen skiljer sig för att mannen i familjen alltså pappan blir utan jobb.... här ger filmen sitt avstamp.... 
mannen söker jobb och hittar inget... kvinnan tar deras son och flyttar snabbt ihop med en ny man och låter inte mannen träffa sin son då hon anser att han måste ha egen bostad och jobb för att få träffa sonen.... 
Mannen flyttar in hos sin syster.... Han söker jobb på olika bolag utan resultat som pilot... tillslut blir det så att han hittar men får det inte på grund av kvotering... man söker en kvinna för jobbet... men hjälp av sin syster så klär han sig i kvinnokläder och söker jobbet som en kvinna och får det... 
Han går till jobbet varje dag utklädd som kvinnan Maria och gör sitt jobb.... han lär känna sina kollegor... han förälskar sig i en kvinnlig kollega som är bisexuell.... han blir trakasserad av manliga kollegor i sin roll som kvinna... allt slutar med att allt uppdagas om att han är man efter en omfattande olycka i jobbet.... 

Man får se kampen för få ha sitt barn hos sig i en gemensam vårdand..... där familjesituation har förändrats.... relationer mellan vuxna syskon... som ger uttryck till att lyckas som syskon... hur svårt det kan vara att hitta bostad och där ekonomin har betydelse.... Tar upp olika sexualiteter och tar upp dem till ytan utan att göra en grej av det på ett mycket bra sätt... 
Kvoteringen som görs tar vidare upp att det ska handla om människan och inte om könet... något som jag är beredd på att så ska det vara... det är inte könet... färgen på vår hud... vårt namn som ska ha en betydelse för hur vi ska passa för jobbet... utan det sak vara kompetensen... 

Filmen ger verkligen eftertänksamhet och visar verkligen hur det kan se ut i detta avlånga land... och inte bara här i Sverige utan hur det kan se ut i hela världen på ett eller annat sätt... 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 
Skicka en kommentar
Läs mer

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.
Skicka en kommentar
Läs mer