Fortsätt till huvudinnehåll

Cockpit



Igår såg jag filmen "COCKPIT" på Bio tillsammans med min man på Heron i Stockholm...

Filmen är en svensk film som handlar om en man som söker jobb som Pilot men som inte får jobbet för att han är man...

Filmen tar upp Familjerelationer.... vårdnadtstvister.... relationer... Homosexualitet... Heterosexualitet.... Bi-sexualitet.... funktionsnedsättning.... Bostadsbrist... ekonomi-problem..... acceptans.... trans-sexualitet... Kvotering i yrken... med mera med mera... 


Filmen ger skratt och den ger framför allt eftertänksamhet.... 

I filmens start får man möta en mamma och en pappa som har en son som är blid sedan födseln... familjen skiljer sig för att mannen i familjen alltså pappan blir utan jobb.... här ger filmen sitt avstamp.... 
mannen söker jobb och hittar inget... kvinnan tar deras son och flyttar snabbt ihop med en ny man och låter inte mannen träffa sin son då hon anser att han måste ha egen bostad och jobb för att få träffa sonen.... 
Mannen flyttar in hos sin syster.... Han söker jobb på olika bolag utan resultat som pilot... tillslut blir det så att han hittar men får det inte på grund av kvotering... man söker en kvinna för jobbet... men hjälp av sin syster så klär han sig i kvinnokläder och söker jobbet som en kvinna och får det... 
Han går till jobbet varje dag utklädd som kvinnan Maria och gör sitt jobb.... han lär känna sina kollegor... han förälskar sig i en kvinnlig kollega som är bisexuell.... han blir trakasserad av manliga kollegor i sin roll som kvinna... allt slutar med att allt uppdagas om att han är man efter en omfattande olycka i jobbet.... 

Man får se kampen för få ha sitt barn hos sig i en gemensam vårdand..... där familjesituation har förändrats.... relationer mellan vuxna syskon... som ger uttryck till att lyckas som syskon... hur svårt det kan vara att hitta bostad och där ekonomin har betydelse.... Tar upp olika sexualiteter och tar upp dem till ytan utan att göra en grej av det på ett mycket bra sätt... 
Kvoteringen som görs tar vidare upp att det ska handla om människan och inte om könet... något som jag är beredd på att så ska det vara... det är inte könet... färgen på vår hud... vårt namn som ska ha en betydelse för hur vi ska passa för jobbet... utan det sak vara kompetensen... 

Filmen ger verkligen eftertänksamhet och visar verkligen hur det kan se ut i detta avlånga land... och inte bara här i Sverige utan hur det kan se ut i hela världen på ett eller annat sätt... 


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...