Fortsätt till huvudinnehåll

Sommardagar...

Ja inte ska man klaga egentligen... men sommaren har kanske inte varit den varmaste i historien i år....
Tyvärr börjar den att lida mot sitt slut... och den är med sorg som jag känner att det inte är allt för många varma dagar kvar av sommaren... visst säger man att sommaren varar in i september... men jag har börjat att jobba igen och då är det inte på samma vis som man kan vara ute i solen hela dagarna och sitta i solstolen... gå på en golfbana (inte för att de blev mycket av den sorten denna sommaren).... njuta av att sitta och äta frukost länge ute på altanen.... sitta på något mysigt Café för att bara njuta av sommaren....
Neeee nu är det inte många dagar kvar av sommaren.... och det ska dröja många månader igen tills den kommer åter....

Jag älskar sommaren och solen mer än vad man kan säga att jag gör om vintern och kylan....

Så jag får nog passa på att njuta in de sista solstrålarna om jag kan nu... ta vara på tiden i solen...

I sommar har jag i alla fall varit på Kryssning.... några danser.... varit till Skarasommarland... varit på bröllop... träffat mina vänner...

Kvar av sommaren är Sommarkampen.... och det är nu bara 11 dagar kvar tills den drar av... och det ska bli så kul att få leka och kämpa lite....
I år kommer det vara dueller mellan land och land.... mer säger jag inte här..... det kommer jag att återkomma till då Sommarkampen varit....

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
Skicka en kommentar
Läs mer

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...
En kommentar
Läs mer

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...
5 kommentarer
Läs mer