Fortsätt till huvudinnehåll

Kataloger och IT

För si så där 10-20 år sedan var det inte vanligt att beställa via nätet.... visst fanns det en och annan som gjorde det.... men de flesta köpte sina saker i butik och för den som var lite mer stressad hade det ordnats med att beställa via katalog.... man skrev för hand och skickade in det till företaget... eller så ringde man in...

Idag är det en sällsynt syn att se en katalog hemma hos oss.... och skulle de dyka upp så hamnar de snabbt bland soporna för papper.....

Häromdagen kom det en katalog till oss..... och jag ögnade den snabbt och insåg att hua vad jobbigt att sitta och glo i den.... så den fick en tur till papperssoporna....vilken katalog kan det ha varit.... jo det var IKEA-katalogen som kommit.... och jag vet om jag vill ha ngt från IKEA så kan jag snabbare leta fram det i datorn och jag kan dessutom se om den finns på lager.... mycket enklare....

Till och med mat kan köpas via Internet och det är såååååååååååååååååååååååååå soft att ha det så.... jag kan inte säga att det blivit sämre när det gäller tekniken.... eller har det det????

Man kan ju se hur vi numera umgås.... Facebook.... Instagram.... med mera.... Jo internet har gjort att vi numera kan göra allt hemifrlån utan att behöva lyfta på rumpan....
Vi studerar på distans.... vi handlar det vi behöver hem via datorn... och som sagt vi umgås via datorn....

Hur kommer våra liv se ut om några år.....

Jag brukar skämta om att jag skulle behöva dela med mig av det som jag tänker då det gäller mitt arbete med mina närmaste kollegor... för att jag känner att jag inte hinner med att dela med mig... och så skulle jag behöva ta ut ett USB-minne och tanka över det på dem... och likadan omvänt....

Nu känner jag att jag mest bara svamlar..... men ni förstår säkert vad jag menar....

Datorn i all sin glans men hur mycket ska den få ta över i våra liv.....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela