Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...
....Livets pussel, vissa bitar passar perfekt och andra passar inte....
bildspel med min älskade lillasyster o hennes musik som hon tyckte så mycket om.....
SvaraRaderaJätte fint Eva. Mycke minnen som kommer när man tittar på det här. Kan inte hålla bort mina tårar. Vet någon som ler uppe i himlen och är så stolt över dig. Kram på dig min vän, tänker på dig// Minna
SvaraRaderaFint bildspel Eva. Jag förstår att du saknar din syster. Kram Carola
SvaraRadera