Fortsätt till huvudinnehåll

Sprutor...

Hepatit är något som ingen vill ha… men vad är då Hepatit för något kan man fråga sig… jo det är enligt min efterforskning på nätet och informationsblad att det är ett grekiskt ord för leverinflammation. Orsakerna kan vara infektioner i levern, skadliga angrepp på kroppens egen vävnad, läkemedel, gifter eller alkoholmissbruk som kan vara orsaken till Hepatit…. en del av leverns celler är inflammerade. Leverinflammation som varar kortare tid än 6 månader kallas akut hepatit medan en leverinflammation som pågått mer än 6 månader kallas för kronisk hepatit.


Idag eller nu ikväll var jag och barnen och tog spruta mot Hepatit A o B…. alltså Twinrix… den sprutan ska tas i 3 omgångar… vi tog första idag och sedan ska vi ta nästa om 4 veckor för att sedan ta den tredje om 6 månader…. Då kommer vi att vara skyddade i 20-30 år ca…. så det ska nog räcka…

Först att ta spruta var Lillan… hon var hur duktig som helst och det kändes som att det var bäst att hon fick börja så att hon inte skulle hinna med att bli rädd…. Sedan var det dags för barn nr 2…. hon var då inte lika road… hon ojade sig och fantiserade om hur stor spruta skulle vara som hon skulle få…. Vidare var det barn nr tre som skulle ta sin spruta… den stacks i armen och han kände verkade ta det bra… klagade lite om att det sved i armen… barn nr 1 stod sedan i tur… här gick det fort… ingen smärta alls verkade han ha… okej min tur… jag som är sprut rädd… hua… men det gick bra… jag nöp mig i armen under helatiden… o det kändes som att tiden aldrig skulle ta slut med sprutsticket… ont… jo det gjorde jätte ont… o jag måste säga att jag har då tappra barn… jag var nog den som klagade och skrek mest…. så nu är det bara 4 veckor kvar till en ny omgång med sprutor….

Biverkningen enligt sköterskan som tog sprutan på Vaccinationskliniken sa att imorgon kan vi känna av lite stelhet och lite känningar som träningsverk i armen… ja det är väl bara att se om det kommer att komma imorgon då…

Vaccinationskliniken ligger nere vid Sunlight i Nyköping och har öppet en dag i veckan… o de har öppet mellan 18:00 och 20:00… vi kom dit vid 18:30 ca o kom därifrån kl 19:55… oj vilken köööö det var där… verkar som att det är många som kommer att åka utomlands i höst… nästa vecka ska Patric o det två återstående barnen ta sin spruta….

Nu är det bara 40 dagar kvar…. Längtar.

Kommentarer

  1. Ja det är inte kul med sprutor alla gånger! Nu var det nog en hel del som skulle ta influensavaccin också. Men säkert är det många som ska resa utomlands de närmaste månaderna. Skulle mer än gärna göra det oxå!!! Hoppas ingen av er får för mycket problem efter sprutorna. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...