Fortsätt till huvudinnehåll

Bra eller dåligt..... växelvisboende.... Samarbete....

Bra eller dåligt, det blir vad föräldrarna gör det till, växelvis boende. Gemensamt skapa en god uppväxtmiljö för barnet är viktigt från båda föräldrarna. Om goda förutsättningar finns, ger det barnet möjligheter till vardagskontakt med båda föräldrarna…. Föräldrarna behöver ha kännedom om vilka alternativ som finns när det gäller vårdnad, boende och umgänge, och vilka konsekvenser som det kan bli av olika val som görs…att ett barn inte har kontakt med sin andra förälder kan bli förödande för framtiden…. Vanligt är att barnens reaktioner kommer efteråt, när allt tycks ha fallit på plats då föräldrarna har separerat... Föräldrarna är de som främst kan hjälpa sina barn… men vid långvariga problem kan barn- och ungdomspsykiatrisks rådgivning behövas….men för det krävs det att föräldrarna samarbetar för barnets skull för att få till ett sådant möte…. 

I växelvis boende krävs ömsesidig respekt för varandra som föräldrar och för det enskilda barnet, omfattande kontakt, flexibilitet och gott samarbete mellan föräldrarna är viktigt…. Allvarliga och ihållande konflikter mellan föräldrarna kan leda till att de inte samarbetar tillräckligt mycket för barnets bästa… utan då undanhåller viktig information som har med barnet att göra (föräldramöten, sjukvård, förskolan/ skolans kontakter, saker som sker det som händer i det dagliga kring barnet). Gemensam vårdnad är att föräldrar ska komma överens i viktiga frågor som rör barnet i ett gemensamt ansvar…. detta bygger på att föräldrarna samarbetar för barnens skull och inte motarbetar varandra. 

Samarbete mellan föräldrar utgör kärnan i allt föräldraskap. Behovet av samarbete betonas i såväl teori som i tidigare forskning. [...] Samarbete skapar sammanhang och kontinuitet i tillvaron för barnen (socialstyrelsen).

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Skriver o skriver.... Rapporten ska vara inne senast idag....

Det som jag skriver om är dyslexi, läs- och skrivsvårigheter.... en funktionsnedsättning. Oförklarliga svårigheter med skriftspråket, som en koppling mellan det talade språket och de skrivna symbolerna, bokstäverna och orden.  Att kunna läsa och skriva är för de flesta  en självklar förmåga, som man inte reflekterar så ofta över... många gånger bemöts många med dyslexi som obegåvade och vad som är värre är att de ofta inte erbjuds någon bra hjälp.... Intelligensnivån har inget med dyslexin att göra och alla samhällsklasser och kulturer, dock visar det sig mest bland hos högt begåvade personer.... Dyslexin kan vara i olika grader, från lätta former av bokstavsväxling till nästan oöverkomliga svårigheter att läsa och skriva. Men alla som har svårt med att läsa och skriva har inte dyslexi.... dessa svårigheter kan har en annan förklaring, så som att inte fått en tillfredsställande utbildning...  Detta är något av det som jag skriver om i min rapport som måste bli ...

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...