Fortsätt till huvudinnehåll

Grupparbete - på gott och ont

STUDENTLIV Sveriges största tidning för studenter....

För de flesta studenter är grupparbete en stor del av utbildningen. Den kan vara roligt och lärorikt, eller hopplöst frustrerande (Studentliv).


Själv studerar jag på Karlstad Universitet till lärare.... och visst stämmer det att vi har en del grupparbeten.... och vi har även mycket individuella uppgifter med som ska göras. Jag har turen och hamnat i två bara grupper som jag har mina grupparbeten i.... då jag läser delvis på distans är detta nödvändigt... vi har en grupp som vi kan träffas "live" på ett lärcenter som vi får åka till en gång i veckan och sedan har vi en triogrupp som vi får arbeta tillsammans då vi ses på Universitetet eller via mail och telefonkontakt på grund att vi bor alldeles för många mil mellan.

På grupparbeten kan vi bolla tankar och ideer mellan varandra och vi kan belysa olika tankar med mera....
En förutsättning för att ett grupparbete ska fungera är att gruppen har skrivit ett gruppkontrakt... här kan man skriva hur gruppen vill ha det... så som hur ofta man ska ses.... hur man ska kunna förmedla sig på ett bra sätt med mera med mera. Från skolan är det bra om man har en bra uppbackning och har fått en tydlig vägledning för hur arbetet ska göras.

Jag har bara ett halvår kvar av min utbildning och jag känner att jag verkligen att den grupp som jag ingår i har ett starkt band som kan få ut maximalt av det som vi förtar oss med, diskussioner, redovisningar, inlämning av tentor med mera.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela