Fortsätt till huvudinnehåll

Grupparbete - på gott och ont

STUDENTLIV Sveriges största tidning för studenter....

För de flesta studenter är grupparbete en stor del av utbildningen. Den kan vara roligt och lärorikt, eller hopplöst frustrerande (Studentliv).


Själv studerar jag på Karlstad Universitet till lärare.... och visst stämmer det att vi har en del grupparbeten.... och vi har även mycket individuella uppgifter med som ska göras. Jag har turen och hamnat i två bara grupper som jag har mina grupparbeten i.... då jag läser delvis på distans är detta nödvändigt... vi har en grupp som vi kan träffas "live" på ett lärcenter som vi får åka till en gång i veckan och sedan har vi en triogrupp som vi får arbeta tillsammans då vi ses på Universitetet eller via mail och telefonkontakt på grund att vi bor alldeles för många mil mellan.

På grupparbeten kan vi bolla tankar och ideer mellan varandra och vi kan belysa olika tankar med mera....
En förutsättning för att ett grupparbete ska fungera är att gruppen har skrivit ett gruppkontrakt... här kan man skriva hur gruppen vill ha det... så som hur ofta man ska ses.... hur man ska kunna förmedla sig på ett bra sätt med mera med mera. Från skolan är det bra om man har en bra uppbackning och har fått en tydlig vägledning för hur arbetet ska göras.

Jag har bara ett halvår kvar av min utbildning och jag känner att jag verkligen att den grupp som jag ingår i har ett starkt band som kan få ut maximalt av det som vi förtar oss med, diskussioner, redovisningar, inlämning av tentor med mera.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.