Fortsätt till huvudinnehåll

En skola för (nästan) alla...

I veckan kom nya tidningen från Pedagogiska Magasinet Nr 4 ut.... 
I denna tidning tar man upp om att särlösningar tar hand om elever som inte lärare eller andra tycker att de kan hantera på ett tillfredsställande vis i skolan och inom ramen för sin undervisning som kan bromsa ner de övriga i klassen.....

Är det en dröm att få och ha en skola för ALLA.... en skola där alla ska få plats och ska kunna få utrymme för sin utbildning i lärandet.... 

På skolor har vi mindre lokaler där de elever som inte kan gå i sina vanliga klasser tilldelas utrymme med någon pedagog som resurshjälp för lärandet för eleven... lokalerna ger tystare och lugnare miljöer som möter upp till elevens behov.... särlösningar handlar inte om att peka ut någon ur klassen/gruppen men det kan ändå för vissa elever kännas utpekande att få vara den som får gå från klassen för att få hjälp med vissa läroinlärning. 
Elever kan känna sig åtsidosatta av den ordinarieläraren och känna sig uteslutna i klassen och kamratskapen med sina klasskamrater. Ett utanförskap kan kännas hos elever som inte är delaktiga i det socialasammanhang som en helhet som en klass kan ge. 
På raster kan man se dessa elever gå ensamma utan vänner och de ingår oftast inte i leken.... 

Visst ska resurser hjälpa till i klassen och vara med i undervisningen men det jag menar att eleven kanske skulle få möjlighet till att få vara med i alla sammanhang som klassen gör med att sedan själva delen kanske ska anpassas för just eleven.... låter komplicerat med jag hoppas att ni förstår vad jag menar. 
De elever som har svår med läsning och skrivning kan få hjälp med hjälpmedel som datorer med mera som ska vara elever bejälplig för undervisningen. 

Att organisera en skola för alla har visat sig vara nog så komplicerat. I praktiken tillämpar  vi integrering av andra och segregering av vissa. Hur vi avgränsar grupperna påverkar vår syn på identitet och tillhörighet. [...] Få rektorer anser att brister hos läraren eller att klassen fungerar dåligt kan ligga bakom en elevs "särskilda behov"(Pedagogiska Magasinet).

Att elever få sin undervisning utanför den vanliga klassen är inget idag som vi ser som något ovanligt. Hur det påverkar eleven i längden med att inte få vara med i skolans helhetsdag vet man inte helt klart för alla elever....att elever känner utanförskap och att betygen är lägre kan man tydligt se. Läraren kan inte sätta betyg  likvärdigt i jämförelse med övriga elever i klassen då eleven som går i väg på särövningar hos någon resurspedagog missar det de övriga gör och presterar. 

Villkoret för "en skola för alla", att alla barn ska undervisas tillsammans, oberoende av olikheter i förutsättningar dem emellan, vilket också är grundläggande för uppbyggandet av ett demokratiskt samhälle, uppfylls där med inte (Pedagogiska Magasinet)

Hur ska vi kunna nå till målet "EN SKOLA FÖR ALLA". 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Songkran....

Nyårsafton i Thailand... Nu är det dags igeeeeeen.....  Det thailändska nyåret ,  Songkran  inleder regnperioden i södra delen av Thailand....  Man firar nyåret den 13-15 april och enligt traditionen slänger man stora mängder vatten på varandra för att möta det nya året ren och lycklig. Songkran firas även  i Burma, Laos och  Kambodja.  Songkran firas överallt utomhus..... man sprutar vatten på allt och alla..... Vänner och förbipasserande, samt bilar. Man slänger även vit färg (vatten blandat med talk, barnpuder).  Det är en stor fest..... Att bli målad vit betyder lycka, att få vatten på sig betyder att man blir ren till det nya året. Alltså är bådadera en vänlig gest. Vattensprutandet är idag det tydligaste inslaget i firandet, men under nyårsfirandet är det många som också enligt traditionen besöker kloster för att be och ge mat åt munkar. Alla köper sina speciella Songkran skjortor, det gäller att välja rätt färg för de är ju såååå snygga.......

Fattigdom...

Igår var jag in till grannbyn.... Fullt med folk... Turister... Lokalbefolkningen... Rika och fattiga.... Stress och jäkt ligger över byn oavsett om du är boende eller turist.... Hinna med att handla... Hinna med just den bussen eller just den taxin.... Hinna med båten...  När man sitter stilla på ett ställe och överskådar händelserna så fascineras man av vad som egentligen sker.... Kvinnan som kom på mopeden full med saker som slingrar sig snabbt mellan bilar och trafikanter av alla de slag. Rutinerat för hon sig smidigt mellan de övriga trafikanterna.  Mannen som jäktar med sin kärra som är påväg i all hast.... Turisterna som stressar med sin väskor... Turister som jäktar runt på mopeder.... Överallt dit man tittar så ser man just stressen lysa.... Barn som skriker och föräldrar som kvickt drar sina barn i armarna för att få dem att gå (små springa) efter dem i ett tempo som inte passar deras korta ben (de är ändå barn). Sedan faller min a ögon på just honom... Han som står ...