Fortsätt till huvudinnehåll

Jag orkar inte mer...

Trodde jag visste.....
Insåg i veckan mycket som jag borde sett för mer än ett år sedan....eller år innan dess....

Gång på gång får jag höra av olika....
-Eva du pratar helatiden.... Eller ngt annat i den stilen...............jag känner blickarna.... Jag hör tisslet och tasslet.... Skratten... Fnittret.... hör på omvägar pratet som föregått....

Har insett att jag inte har så många vänner alls.... Jo vänner som egentligen vill umgås med min man.... Och inte med mig..... Jag följer liksom bara med..... (ingen vill prata med mig)... (det gäller inte alla... Du vet vem du är)...(skulle behöva mer tid o bo närmre...)
Är det för att jag pratar..... Är det för ngt annat.... Tvivlar på mig själv och inser att jag givit upp....
Ingen ringer eller smsar längre.... Inbjuden på fester eller dyligt finns liksom inte.....

Får ofta höra om min ålder..... Jag är ju sååå gammal.... 42 år.... Mitt prat... Och att jag ofta är värdelös.... Mitt jobb är väl inget.... Skulle vem som helst kunna göra... kommentar från då jag stolt talar om att jag jobbar på en toppen skola och med elever....
Bilen jag kör är inget att ha.... Mina barn är "si eller så"....
Jag vågar inte skryta om mina barn....
1:an bor än hemma... Inget jobb...
2:an flyttat hemifrån och ska bli mamma om några månader...
3:an gör sitt bästa på gymnasiet...
4:an flackar mellan två hem....
HerreGud.... Bor han än Hemma än.. Ska hon bli mamma nu är inte det liiiite tidigt..... Röker dom.....jisses... Hon kan ju inte må bra av att åka som hon gör....

Jag orkar inte.....

Jag lyssnar... Jag hör.... Jag stöttar... Mig kommer man till då man vill ha hjälp.... Jag står där som muren och stöttar.... Jag lyssnar på familjeproblem.... relationsproblem.... jobbsvårigheter.... med mera.... Får stöd och hjälp av mig, vägledning i sina tankar.... De reser sig och försvinner.... Hör inte av sig alls.... Jo då nytt hinder dyker upp....

Många tror inte jag ser eller hör....
Men jo det gör jag.... Jag ser, jag hör och jag känner....

Blev bjuden på fest för en tid sedan.... Långt efter sista anmälan gått ut.... Insåg då att jag blev mest inbjuden som utfyllnad då många uteblivit.... Festen satt jag mest för mig själv.... Gråten inom mig såg ingen..... Hade jag kul.... Min mun kan le...men sorgen i mitt hjärta kan ingen se...

Är såååå slut inombords.....

Har lärt känna några nya vänner
Är rädd att det ska bli samma igen
Rädd att känslan ska komma åter
Vad gör jag för feeeel.

Jobbet.... Jag trivs...barnen är underbara och mina kollegor med.... . Men jag kan höra tisslet och tasslet.... Spelar ingen roll var i hierarkin det än är.... Känns då man kommer in i rummet.... Jag gör mitt bästa.... Men vad hjälper det....

Middagar... Födelsedagar.... Känner mig utanför även i mitt hem då det kommer gäster.... Släkt vänner bekanta med flera....

Tittar tillbaka i mitt liv.... Inser att så har det nog sett ut hela tiden mer eller mindre....
Bodde i ett litet samhälle för mååååånga år sedan när de stora barnen var små.... Likadant.... Kände mig utfryst.... Sa aldrig ngt.... Blev alltid inbjuden i sista hand.... Känslan att alltid bli sist vald på gymnastiken.....

Jag försöker vara alla tillags.... Finnas där.....
Men vem finns för mig.....

Min själ har gråtit lääääänge nu....
Jag orkar INTE mer....

Detta kan tyckas vara orättvist av mig att skriva.... Men detta är min känsla.... En känsla jag hållit inom mig....

Känns som jag står bakom en mask.... Ingen ser mig eller hör mig.....
Min själ är inget.... Tom.... Kraftlös....


Kommentarer

  1. Ja du, min kära vän. Det är nog inte det lättaste att hålla fysisk kontakt då det är en bit och åka. Hur såg det ut när du bodde i stan? Har du tänkt på det? PS! Mig kan du ALLTID höra av dig till om du har lust. :-)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hysteriskt....

Ar i Thailand.... nastan hela familjen har akt hem.... har ar bara jag och Alicia och Fredrik kvar.... De andra fick aka hem med halv atta flyget.... vi andra far vanta till nasta vecka som det ser ut nu.,.. Trodde att vi hade klarat av detta med vattkopper... men icke... det har blommat igen... var till Dr Sombooda och han lat oss inte fa aka alls och vi har varit i kontakt med Apollo som varit har o hjalpt oss med att fixa med att bo kvar och hur vi ska gora med resa osv.... kanner mig saaaaaaaaa maktlos..... Just nu ligger lillan och sover... hon har 39.5 i temp.... yrar och mar inte alls bra.... Hjartskarande var det da hon forstod att de andra skulle aka utan oss..... hon som ville hem nu.... hon kramade mig hart och bara grat och grat.... hon trostades laaaange innan hon kom till ro helt slut... det blev att kopa den dar dockan som hon vill ha.... en tidig jul.... Appropa JULEN.. hur kommer den att vara i Thailand... hur kommer det att funka... kommer det att kannas som jul all...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...

Kraftlös

Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu..... Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt... STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS.... Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist.... Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett..... Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ...