Fortsätt till huvudinnehåll

Bloggande...

Surfar runt lite bland bloggar... Läst en del och lämnar en kommentar ibland...
Kändis bloggar... Vänners bloggar.... Okända bloggar... Företagsbloggar... Alla dessa är intressanta på olika sätt...

Vilka läser alla dessa bloggar... Vilka når man ut till.... Vad vill sägas om bloggandet.... Vad ska och får sägas....
På mångas sidor verkar det som man kan säga och göra vad som helst bara för att synas.... Provokativa... elaka... utstickande bloggar som inte har några gränser alls...

Vilken bloggsajt är häftigast att ha
Nattstad
Blogg
Blogger
Mondolog
Devote
med flera.....

Jag har denna... men jag har varit inne i fingrat på andra sidor för att se... Men jag tycker nog att denna passar mig bäst...

Vem är det som läser min blogg kan man undra
Får ju ingen respons på det jag skriver... Så jag har egentligen inte en aning alls.... Skulle vara intressant i få feedback på det man skriver och åsikter om jag har rätt eller fel....
Jag kan se att läsarna blir allt fler och fler för varje månad....

Du som läser... Bloggar du?
Du som läser vad tycker du om bloggen? Vad väcker intresse?

Kommentarer

  1. Hej Eva...
    Jag gillar intressanta taneväckande frågor, frågeställningar som vänder upp o ned på tänkandet och vardagsslentrianen.
    Gillar tankar kring barn och ungdomars livsvillkor i Sverige, förutsättningar för att lyckas osv.
    Saker som utmanar mig som människa men även i mitt arbete som lärare och ungdomsförfattare.
    Din blogg är verkligen fin med härliga bilder!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Maria. Det är det som jag gillar med....intressanta taneväckande frågor, frågeställningar som vänder upp o ned på tänkandet och vardagsslentrianen... tankar kring barn/elever och ungdomars livsvillkor i Sverige, förutsättningar för att lyckas osv.
      Jag finner inspirationen i mitt jobb och i min fritid i hemmet och bland mina vänner och så på de debatter som jag ser eller som jag läser....
      Visst skriver man om annan oxå och det är bara ventilerade...

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......