Fortsätt till huvudinnehåll

Ärlighet....

Hur ärlig ska man egentligen vara....
Ska man säga saker som man menar hela tiden....
Kan inte sanningen skada mer än att inte säga något alls....

Jag säger ofta till mina barn... har du inget snällt att säga så säg då inget alls.... lika mycket som du har att rata ner på eller att kritisera måste det finnas som är bra också.....

Men ibland skulle jag vilja säga sanningens ord till vissa.... frågan är bara vad det tjänar till....
Är besviken på folk och fä just nu.... och jag känner att det inte tjänar något till att egentligen älta om det.... men ändå gnager det inom mig.... hm.....

Trött på att få kommentarer som bara sårar... trött på att inte känna sig behövd... trött på att känna stress... trött på att alla drar i en.... trött på att känna utanförskap...trött på att bo i ett litet samhälle.... trött på att inte vara anonym.... trött på att inte bli sedd... (de två sista säger lite mot varandra...men det är vad det handlar om så är avgörande...)... trött på att inte bli lyssnad på.... trött på att vissa (egon) alltid tar plats och inte ser andra.... man kan säga att jag är TRÖTT på ganska mycket just nu....

Ett samtal: Jag tycker att ett samtal ska vara på lika premisser... inte där den ena bara pratar och ska göra sig hörd.... sedan när man försöker göra inflik så lyssnas det inte ens vad man har att säga... utan samtalet bara springer på för den ena....
Att bara prata om sig själv och sitt gör vi väl alla mer eller mindre... man delar med sig av det som man är stolt om... men att inte kunna lyssna på vad andra säger är lågt..... jag tycker att dessa människor är egon som bara ser och hör sig själva.... ibland skulle de behöva att se sig själva utifrån för att se hur de beter sig....

Vad är det som driver vissa till att vara så ego, självupptagna, trångsynta och elaka.... man ser bara sina egna intressen och inte andras.... man vill vara i centrum hela tiden... och låter inte andra få lite plats....

Visst kan jag prata på... visst kan jag vara ego... visst kan jag vara trångsynt... men jag tror mig ändå ha en självdistans till saker och ting.... men det som jag känner är viktigt är att man hela tiden jobbar med sig själv och har insikt i det man gör och är beredd på att ändra sig mot det bättre... för det är farligt om man som jag skrev ovan inte kan se sin egen trångsynthet och självupptagenhet och elakhet med sarkasmer med mera... att låta sig slukas upp av sitt eget ego och utan att se andra...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...