Fortsätt till huvudinnehåll

Idag kommer Linnéa hem...

Efter ha varit i Thailand i 8 dagar så kommer Linnéa hem idag.... ååååå det känns bra att hon är hemma snart igen....

Även om barnen är stora så slutar man nog aldrig att oroa sig för dem. Även om jag vet att de klarar sig bra och kan stå på egna ben så när de åker iväg på upptäcktsfärd så kan man inte låta bli att ha en känsla av stålthet och oro samtidigt....
Har haft kontakt med henne via Facebook och via Skyp under veckan och det har varit toppen att se att hon har haft det bra...

Pratade med henne i natt kl 04.00 (vår tid) och kl 09.00 hennes tid... hon satt och väntade på att bussen skulle komma för att ta henne till flygplatsen för resan hemåt... Just nu sitter hon på flyget någonstans över Asien... hon beräknas landa vid 20.20 på Arlanda ikväll... Jag kommer att möta upp henne då hon kommer och det ska bli kul att få se henne igen.

Hon har nog massor med kul att berätta kan jag tro då hon hem. Det var nog en upplevelse för henne att få resa själv... bara hon och ingen att åka med...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......