Fortsätt till huvudinnehåll

Datorspel...Datorberoende...

Barn kan de bli ilskan och våldsamma av att spela datorspel.... 
Bevis på att barn skulle bli ilskna och våldsamma av just datorspel finns det inget bevis på att så skulle det vara.... 
Visst har det forskats på och gjorts studier på... men inga klara och rättfärdiga bevis har kommit fram till att det skulle vara så att barn blir mera ilskan och våldsamma av just datorspelandet.....

Däremot har man funnit att datorsittandet kan skapa beroende.... Beroendet att sitta och spela... surfa... se på film med mera kan skapa ett sätta att vara och umgås på med sig själv och med andra.... 
Det som sker är att man väljer bort det vanliga livet och lever ett liv i och tillsammans med datorvärlden.... All vaken tid tillbringades framför datorn...
Barn och Unga som fastnar framför datorn får svårt att klara skolan, tappar lätt sitt sociala fotfäste och riskerar att få stora problem med försörjningen....I datorns värld kan man glömma allt och vara den den man ville. Åtminstone för en stund.... Fast egentligen  så håller de sig undan från verkligheten....
många hem idag har haft tillgång till datorn i 25 år... men de flesta de sista 10 åren... 

I en artikel för en tid sedan kunde man läsa om att så många som ca 40000 svenskar kan vara beroende av att spela dataspel.... och det är mååååååååååååååååånga det... 
Missbruk och beroende är det då man inte går i till skolan eller till sitt jobb... man vänder på dygnet och vidare inte sköter sin hygien och att rummet/hemmet ser ut som en knarkarkvart.... 


Men ett missbruk och ett beroende kan skapa ilska och våldsamheter då personen i fråga inte får eller kan ha tillgång till datorn... och det kan vara illa nog det.... 


Barn och unga gör sämre ifrån sig i skolan... betygen blir sämre och man ser att eleven inte kommer till skolan... trötthet... och på hittad sjukdom.... allt för att man inte orkar att vara i skolan för att datorn tagit stor plats och tid i de ungas liv.... 
Vuxna... gör inte sitt jobb på jobbet... arbetsmoralen minskar i form av arbetsinsats.... relationen med sin respektive går i stöpet för att att kommunikationen med mera faller.... 

Sök hjälp innan det är försent om det är så att du märker att datorn tar över ditt liv och ditt tänkande med att bara vilja sitta där.... Eller ser du ngn som har problem hjälp dem... sträck ut en hand och vägled dem... 
Hjälp finns att få...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......