Fortsätt till huvudinnehåll

Evig kärlek....


Är det möjligt att känna evig kärlek för varandra hela livet....
Jag tror det...
Jag har trott ett par gånger att jag sprungit på mannen i mitt liv... lev tillsammans ett tag eller träffats ett tag och sedan har det visat sig att så var inte fallet....
Många förhållanden slutar med skilsmässa/separation.... vad beror det på.... stress... stress in i förhållanden för att man vill så innerligt vill tro på den eviga kärleken... som sedan slutar med att man inte håller som ett par för livet... övergång till vänskap.... över gång till ovänner...
Finns det biologiska mekanismer som kan göra så att två personer finner varandra i ett livslångt kärleksförhållanden....
Jag vet idag att jag har just träffat den livslånga kärleken.... hur jag kan veta det....
Jag har en helt annan känsla för den man som jag lever mitt liv tillsammans med idag.... en känsla som inte går att beskriva med ord eller i handling...
Känslan som jag har är en känsla som bara blir djupare och djupare och mera intensiv.... och jag har en känsla av förälskelse varje dag som om det var helt nytt... ändå har vi varit tillsammans i 6 år snart...
Vi överraskar varandra och vi tar varandra inte förgivet... vi möter varandra varje dag med ett leende.... vi finner tillfällen och tid för och med varandra.... ändå har vi mellan åt alla 8 barn hemma.... och kan ändå i allt finna tid för dem och finna tid för oss som par....
Jag tror på min livslånga kärlek som jag funnit med och tillsammans med Patric Myrheim (tidigare Almkvist).



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Mammografi....

Haft en obehaglig känsla inom mig en läääängre tid.... Har tänkt tanken många ggr att jag skulle ta mig till Bangkok hospital i Rayong.... Men nu när jag är tillbaka i Sverige så kunde jag inte vänta längre.  I veckan tog jag modet till att ringa Bröstenheten på sjukhuset, pratade med dem om vad jag känt och känner och det bokades in en akuttid på Mälarsjukhuset i Eskilstuna omgående. Tiden var idag. Så efter en orolig natt med lite sömn tog jag mig upp. Frukost för mig och Alicia och sedan kom Linnea  för att hämta mig. Älskade Linnea ställde upp för att köra mig till Eskilstuna. Så strax efter kl nio stod hon utanför porten. En dryg timmes resa blev det.  Väl framme yrade vi runt till avdelningen för mammografin.  Checkade in.... Väntade och väntade.... Visade sig att jag visst var lite tidig... Med det löste sig med att vi fick komma in tidigare i alla fall.  Sjuksköterskan talade om för mig att de skulle ta fyra bilder..... Men det blev inte fyra bilder.... ...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas......