Fortsätt till huvudinnehåll

Evig kärlek....


Är det möjligt att känna evig kärlek för varandra hela livet....
Jag tror det...
Jag har trott ett par gånger att jag sprungit på mannen i mitt liv... lev tillsammans ett tag eller träffats ett tag och sedan har det visat sig att så var inte fallet....
Många förhållanden slutar med skilsmässa/separation.... vad beror det på.... stress... stress in i förhållanden för att man vill så innerligt vill tro på den eviga kärleken... som sedan slutar med att man inte håller som ett par för livet... övergång till vänskap.... över gång till ovänner...
Finns det biologiska mekanismer som kan göra så att två personer finner varandra i ett livslångt kärleksförhållanden....
Jag vet idag att jag har just träffat den livslånga kärleken.... hur jag kan veta det....
Jag har en helt annan känsla för den man som jag lever mitt liv tillsammans med idag.... en känsla som inte går att beskriva med ord eller i handling...
Känslan som jag har är en känsla som bara blir djupare och djupare och mera intensiv.... och jag har en känsla av förälskelse varje dag som om det var helt nytt... ändå har vi varit tillsammans i 6 år snart...
Vi överraskar varandra och vi tar varandra inte förgivet... vi möter varandra varje dag med ett leende.... vi finner tillfällen och tid för och med varandra.... ändå har vi mellan åt alla 8 barn hemma.... och kan ändå i allt finna tid för dem och finna tid för oss som par....
Jag tror på min livslånga kärlek som jag funnit med och tillsammans med Patric Myrheim (tidigare Almkvist).



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...