Saknaden gör ont.....

Tankar rullar om livet och om framtiden.... Igår var jag till Kyrkogåden och satte ljus hos min syster igen.... livet är så orättvist.... varför ska det vara så svårt.... saknar henne och det gör ont i varje del av mig då jag tänker på att hon inte är med oss här..... hon den levnadsglada tjejen som ville så mycket här i livet som hade så många drömmar som hon hade som hon bit för bit tog tag i..... Jag tänker tillbaka på vår barndom och minns.... vilken underbar tid det var då..... så oskuldsfulla vi var och så naiva på livet vi var.... vi trodde att vi var oslagbara i allt.... inget stod i vägen för oss.... vi busade hittade på rackartyg...

Idag var är det 231 dagar sedan livet ville ingalunda för min lilla syster.... min syster som bara blev 39 år 2 månader och 6 dagar...... i år skulle hon blivit 40.... något som hon aldrig fick uppleva.... hon fick heller inte de barn som hon som gärna vill ha heller.... hon som var så himla barnkär.... en bra mamma hade hon blivit om hon hade fått uppleva det..... Hennes pojkvän.... hur mår han idag.... han orkade inte komma till kyrkan den dagen som vi begravde henne... han klarade inte säga adjö.... och jag förstår honom..hur smärtsamt är det inte att förlora den man älskar....
Dagen då vi var i kyrkan var den mest fruktansvärda dagen i mitt liv.... Hjärtskärande att veta att det var hon som låg i kistan..... ibland kan jag få känslan av att hon bara ska ringa eller komma in genom dörren och säga "april april... åååå vad ni är lätt lurade".... men det händer liksom inte.... hon tycket om att skoja och skämta.
Då jag stod vid graven och borstade bort snön som låg på lyktorna skar det inom mig... det gör så ont så ont... tror ingen förstår om man inte har upplevt det själv... Jag skulle önska att fler hade fått möjlighet att få lära känna henne...