Fortsätt till huvudinnehåll

Tenta... eller även kallad Dugga....


Igår hade jag tentaskrivning även kallad Dugga om Specialpedagogik, ett spännande ämne som berör och som det finns mycket att göra åt och i..

Idag har vi många elever som är i behov av stöd av olika slag... tyvärr saknas ibland pengarna, lokalerna, och så utbildad personal..... hur ska man då komma åt problemen kan man fråga. I lärarutbildningarna ingår en del av specialpedagogsutbildning men inte alls i den utsträckning som det skulle behövas för att kunna arbeta med det i skolans forum på ett tillfredsställande vis... 
Jag studerar nu specialpedagogik på 30 hp och det är okej med tanke på att de flesta lärare läst bara 7.5 hp eller 15 hp i sina utbildningar tidigare. För att få arbeta som speciallärare krävs det att man läst 60-90 hp. Specialpedagogik/Stödpedagogik bygger på ett förhållningssätt där man bygger på elevens starka sidor och samtidigt hittar andra vägar till inlärning inom de ämnen/områden som eleven upplever som svårigheter.

Angående Tentan/Duggan så var den på tid och skulle skrivas på 150 minuter och frågorna som skulle besvaras var 8 st... det kan tyckas att det inte skulle vara så svårt i sig... men det var ytterliggare 2-4 frågor i varje fråga.... stressade och skrev så mycket jag bara kunde... Hoppas att jag kommer att få bra resultat i alla fall... jag vet att många fler som igår gjorde samma uppgift kände som jag gjorde... att det var för många frågor på alldeles för kort tid...det var stressigt


Inkludering i all ära, men det är inte så kul för eleven att alltid vara sämst. Visst är det så att inkludering är det som allra mjöligast mån ska eftersträva men inte till vilket pris som helst...


Det är inte bara de barn som har fått en diagnos som är i behov av särskilt stöd...det kan vara alla. En del är i behov av särskilt stöd ibland, andra är det alltid.
Vilka vi än möter i vårt arbete som pedagog hoppas jag att vi som nyutexaminerade ska ha lite mer kunskap om och förståelse för barns olikheter och möta alla elever på deras individuella nivå.... Och naturligtvis inte delegera uppgifter som inkluderar barn i behov av särskilt stöd utan att först funderat över den miljö som barnet vistas i.... Utbildningen inom Specialpedagogik är en viktig utbildning om man ska arbeta i skolansforum.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.