Förra veckan var jag i en 4:a och vikarierade. Vi hade många ämnen som skulle avklaras under dagen och ett av dem var att se nyheterna och sedan prata om dem.... jag satte på programmet för Lillalöpsedeln... programmet tar upp om pälsmössor som unga använder, oroligheterna i Egypten, Foppas avhopp från ishockeyn och sedan var det som berörde mig mycket..... Mobbning... Efter programmet samtalade vad vi hade sett… mobbning var det som vi fastnade för att prata om…. Eleverna tog upp egna händelser som det varit med om… hur de kände då de upplevt sig mobbade… vi pratade även mycket om mobbaren… varför de trodde att de mobbade…. Och här var svaren många… mycket handlade om grupptryck och att inte vilja inkudera den andra eller att man hade en annan åsikt än den som blev mobbad… det som förvånade mig vara att det var några som erkände att de varit med att mobba och att de i efterhand hade ångrat sig mycket…. Tror att eleverna som jag hade den dagen tog med sig mycket tankar om programmet med Jonna och vad vi pratade om efteråt.
Mobbning är inte okej....Programmet Lillalöpsedeln tog upp om Jonna Pipping som blivit mobbad i 4 år.... ett brutalt övergrepp mot barn av andra barn.... och jag kan säga att jag kan tycka att även de vuxna utförde en viss form av mobbning som inte tog det på allvar och tog tag i det som skedde....
Idag är Jonna 14 år och hon har kommit lång men det har inte varit lätt för henne... jag känner inte henne men av att läsa det som läst på olika sajter så känner jag den Jonna som beskrivs. Hon var mobbad från åk 4 till och med åk 7, alltså 4 år.... 4 år av helvete.... en tid då skolarbetet inte alltid kunde prioriteras på grund av att man mår dålig för vad man blir utsatt för i skolan. Ingen förstod henne tyckte hon och hon kände sig ensam… hon försökt få hjälp i skolan men ingen lyssnade… som tur var hade Jonna sin mamma som ett stort stöd.
Detta skulle aldrig fått hända men ändå hände… vad har det vuxna för roll i skolan kan man fråga sig… vad har det för kunskaper och varför gjordes inget… Likabehandlingsplan är det något som existerade?
Till slut tog trakaserier och kränkningar slut och rektorn på skolan erkände i en interju at de hade gjort fel på skolan med att inte hjälpa Jonna.
Idag mår Jonna bra och hon har många vänner i skolan och hon har blivit lite av en kändis med att våga gå ut med att hon varit mobbad, Jonna är en modig/tuff tjej och är en bra förebild för andra som har det som Jonna haft det… vidare kan det som Jonna gått igenom ge effekt på de som mobbar och att med att se och lyssna på Jonna förstå vad det själva har utsatt andra för och vidare slutar med dessa elakheter.
Det är aldrig den utsattas fel - Det är barnen som mobbar som gör fel!![…] Jag duger som jag är! […]och är lika värdefull som någon annan! […] Ge ALDRIG upp!! […] lärare och vuxna - Lyssna och säg ifrån, ingen har rätt att mobba någon annan... Alla har rätt till sina känslor och sin egen person!
Jag duger som jag är….
9 av 10 skolor som Skolinspektionen granskat har brister i sina planer mot kränkande behandling.
Även om man efter en tid mår bra så sätter mobbingen ändå sina spår i själen. Man kan aldrig säga att det som varit är glömt och förlåtet men man försöker leva med det och det blir svagare. Men det finns ändå där i bakgrunden och gnager trots att det var länge sedan.
SvaraRaderaHåller med dig Ella.....
SvaraRadera"tiden läker alla sår"
Neee så är det många gånger inte.... såren finns där som ärr som påminner en om vad man varit med om...
En dag möter man de där plågoandarna på gatan där man går och då kommer allt över en igen... minnen och känslan av hur det var då.... visst kan man föråta dem någorlunda.... för de var bara barn då.... barn utan vetskapen om hur det kan bli sedan..... hoppas att de plågoandar som förpestat livet för någon känner ånger.... och att de förstår vad de har utsatt andra för och idag kanske gör en skillnad för sina egna barn.... berättar och talar om att det är fel.... en dag kanske vi når dit med att inte mobba varandra...