Fortsätt till huvudinnehåll

Sovmorgon

Ja när man äntligen kan få sova om morgonen så kan man inte...
Vaknade redan vid fem tiden första gången... somnade om... vaknade igen vid  sju och kom inte till att somna om igen..... spelade lite spel på mobilen och låg och drog mig läääääääänge... ville liksom inte alls gå upp... det ända jag ville var att sova... men sova var något som inte kroppen ville....
Till slut var det bara att knalla upp... Barnen sov en stund till... sedan blev det tillslut fart i det här huset med.... alla vaknade.... Fruksost och godmorgon till alla pojkar här hemma... Inte någon tjej hemma alls denna helg....
Linnea jobbade natt (visserligen har ju hon flyttat hemifrån också)
Moa hos sin mamma
Alicia är med sin farmor i Grekland...

Efter frukost det vanliga med att fixa sig och fixa här hemma.... Pojkarna spelade lite spel.
Patric och son packade sig iväg för att åka till Gnesta för att vara med på marknaden i Gnesta tillsammans med Moa.
Vi andra blir hemma en liten stund till.... sedan ska vi också åka in Gnesta och marknaden...
Det som man får hoppas på är att det inte kommer att regna.... regn är då inte kul på marknader.... allt blir bara så innerligt blött och eländigt....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.