Fortsätt till huvudinnehåll

Roller

Hur många roller har man egentligen....
Man är ju inte bara i en roll hela tiden... man intar olika roller för olika tillfällen....
På vissa ställen är man ledaren och på andra ställen intar man icke ledarstilen.... på vissa ställen är man jämlike.....
Vad betyder dessa roller egentligen och hur kommer det sig att vi intar dem.....

Jo man är sig själv med sig själv.... och ingen annan vet hur man egentligen är utom just kanske just än själv...
Man föddes och blev dotter och man blev barnbarn.... man fick syskon och då blev man syster.... man fick vänner och blev en vän.... man fick och hade släktingar och blev en släkting.... årena går och man intar allt fler olika roller i livet... man är och aggerar olika med olika vänner... lika så med och mot sina föräldrar.... man blir större än då och man träffar någon man håller kär... och blir med åren kanske både sambo och gift... och där med är man någon (förhoppningsvis) käresta... tillsammans skaffar man barn... får kanske en eller flera... och man intar rollen som mamma...... Yrkeslivet kommer och man blir arbetskamrat.... alla dessa och mååååååååååååååååååånga mååååååååååååååååååååånga fler olika roller har vi i våra liv......

Det som är intressant är hur de olika rollerna skiljer sig åt....
Man skulle ställa sig frågan Hur kommer det sig att rollerna skiljer sig åt....
Och vilken roll är det som egentligen är den roll som man vill se mer av och vilken roll är det som man vill se mindre av... kan man tillsammans med de olika rollerna hitta en gemensam roll...

Tankeväckande.... en tanke som kan fortsätta i det oändliga....

Nu säger jag natt i natt och fortsätter att tänka och fundera in i det oändliga...

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A
Skicka en kommentar
Läs mer

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete
Skicka en kommentar
Läs mer

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela
Skicka en kommentar
Läs mer