Fortsätt till huvudinnehåll

711 dagar sedan....

Första dagen till skolan i årskurs 1. 
En förväntansfull tjej som skulle börja skolan
711 dagar av saknad.... idag är det 711 dagar sedan min lilla Lillasyster lämnade oss.... eller togs ifrån oss på grund av felbehandling på sjukhuset i Nyköping.....
Min Syster fick inte uppleva sin 40 årsdag.... hon fick inte vara med oss och dela de stunder i familjen av högtidsdagar med mera....
Hon fick inte göra den resa som hon ville göra och som hon hade planer på att få göra..... bygga sitt eget hus.... resa mera utomlands.... studera till det hon vill bli... och få måla de konstverk som hon så gärna ville.....

Neeeee allt detta togs ALLT ifrån henne mot hennes vilja.... Allt för på grund av försummelse och okunnighet i yrket....

Utanför huset jag och min syster i Verdal, Storingvalsvei (Norge)


Nu är det 19 dagar kvar till 2 års-dagen av hennes bortgång...
Charlotte (Trine) Myrheim fick bara 39 år 2 månader och 5 dagar i livet.... och hon som verkligen hade så mycket mera att leva för.... hennes liv togs ifrån henne alldeles för tidigt.....

Min systers minne finns i oss alla och en var som fick möjlighet att få lära känna henne och få träffa henne med sin glädje och givmildhet som hon gärna delade med sig.

Sista bilden som togs på henne.... någon daga innan hon lämnade oss.... 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela