Fortsätt till huvudinnehåll

Mobbad


Jag har själv blivit mobbad…. 
Mobbad för att jag kommer från ett annat land… även om dessa länder ligger grannar med varandra har jag ofta fått höra att jag är en ”Norrbagge”… jag har fått höra historier på historier om norrmän…. Vidare har jag fått höra att jag är prickig…. Jo jag vet att jag är prickig… JAG HAR FRÄKNAR…. Som barn tar man illa vid sig när någon säger dessa saker…. Jag blev utsatt i klassrummet för att jag var sen med att läsa… det skrattades och fnittrades…  det som är jobbigt är då det sker om och om igen…. Jag tog illa vid mig… många gånger sa jag inget… jag var bara tyst…  Men idag är jag det inte… jag slåss för den som blir utsatt… ingen ska behöva känna det som jag fick känna som barn… idag är jag stark… idag vet jag vad som är rätt och vad som är fel…. 

Det som många inte är medvetna om är att många sjukdomar är orsakade av mobbning, utfrysning och trakasserier och att detta  har ökat de senaste åren….Lavinartat...
Mobbning  betyder det att man utesluts ur kamratkretsen, blir illa behandlad eller blir  förtryckt på något vis…. Ord som ofta dyker upp när man pratar om mobbning är också att någon är utsatt är diskriminering, trakasserier och kränkningar.

Skolan, föreningen eller arbetsplatsen SKA ha ett handlingsprogram för hur  manska  agerar om problem uppstår och vilket ansvar alla har…. Något som bode vara självklart på alla dessa ställen…. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.