Fortsätt till huvudinnehåll

14 dagar kvar.....

...flygresan till Thailand 2009...
14 dagar kvar tills vi ska åka på resa... ser fram mot det... och jag känner att alla i familjen oxå gör det....
Det planeras vad vi ska göra och se kollas på nätet om stället som vi ska till... ungdomarna letar efter olika ställen som man kan besöka med mera....
Vi ska ha med oss flytvästar till de små då vi kommer att åka en del båt.... flytväst är ett måste på båt... o vi vet att det inte alltid är så att det finns att låna på båtarna.... o det kan kännas skönt och tryggt att ha med sig själv......
Förutom att bada och sola kommer vi de första dagarna leta efter sommar skor till några av oss som inte har några...

I veckan som kommer ska vi ta en spruta och så ska vi hämta passen till dem som inte har gjort det....
vidare ska vi fixa lilla datorn som vi kommer att ha med oss + att vi kommer att se över lite av de mediciner som ska med... o resorber ska handlas in.... o solkrämer i mängder... visst det kan man visserligen köpa där nere... men vi vill ha de märken som vi känner till och som vi känner oss trygga med...
Ang solen kommer vi de första dagarna att smörja oss med solfaktor +50..... o sedan kanske gå ner till 30... men de små kommer nog att ha hög solfaktorkräm hela tiden... vill inte att de ska bränna sig.... vi kommer oxå att ta med oss Aloverakrämer....

Som sagt vi har lite att stå i med vad som ska fixas innan vi ska resa....

Resdagen kommer Bosse och Ingvar att köra upp oss alla till Arlanda....
ÅÅÅÅÅÅÅÅååååååååååååååååååå vad vi längtar att få komma iväg....

Kommentarer

  1. Trevlig resa! Gott att dra till värmen när det viner kallt runt husknuten kan jag tänka mig.

    SvaraRadera
  2. Heej Eva !!
    ÅÅÅ vad jag längtar ska värkligen bli skönt att åka bort från det kalla vädret :)
    Syns på Fredag :)
    Kramiz Moa <333

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela