Våra nära och kära...

Saknar delar av min familj som lämnat oss.... de lämnade oss alldeles förtidigt...

Sjukdomar gjorde att de togs ifrån oss eller andra omständigheter.

För några år sedan så lämnade min bonuspappa oss i en ålder av bara 53 år gammal.... han hade hela livet framför sig.... o han ville så mycket... men fick aldrig tiden att få hinna med att göra det han drömde om och ville göra då vi barn blev större. Han lämnar oss på nyårsafton 2001 i cancer.

I somras förlorade jag min lillasyster i en oklaromständighet som ingen vill ta ansvar för inom sjukhusets väggar…. Ingen vet varför hon dog. Hon var fulltfrisk och mådde bara dåligt psykiskt…. Det som sker är att hon hittas i sitt rum på sjukhuset livlös och hennes liv gick inte att rädda…. Det visar sig att man inte har tittat till henne på 9 timmar på hennes rum…

Syrran led sedan barndomen av psykisk sjukdom senare diagnosticerad som schizoaffektivt syndrom som i första hand behandlats med olika psykofarmaka men även vård på psykiatrisk klinik…. hon hade själv begärt att få lägga in sig på kliniken i början av juni i år, då hon mådde mycket dåligt psykiskt. Fysiskt mår hon bra.

Det som sker sedan under hennes vistelse är en gåta för oss anhöriga och frågor har ställts till ansvariga inom sjukvården utan att egentligen få svar på vad som gick snett och varför. Ingen vill ta ansvar om varför hon dör och ingen vill bära ansvaret till hur rutiner ska hållas. Delvis är personalen inte utbildad, avdelningar slås samman.

Det som sker i korthet är att min syster hittas medvetslös på sitt rum i mitten på juni efter att ha varit inneliggande i ca två veckor. Hjälp tillkallas och man flyttar henne till intensiven för akutvård. Här blir hon i någon dag och det anses att hon är färdigbehandlad för den lunginflammation som hon fått. Antibiotika är insatt. Ytterligare två veckor senare inträffar det fasansfulla, min syster påträffas död i sin säng på Psykkliniken i Nyköping. Personalen har inte sett till henne på dryga 9 timmar i hennes rum. Hon är kall och hennes liv gick inte att rädda.

Obduktionsrapporten tar tid, det visar sig att felaktig information getts av sjukvården (Överläkaren) till polisen (som kom till sjukhuset för att så är rutinerna då någon dör under oklara omständigheter) som fått i sin rapport av ansvarig läkare på avdelning för tillfället.

Syrran hade under sin vistelse mycket mediciner insatta och det visar sig att man gör många misstag i hanteringen av medicinerna…. Hon får antibiotika i 13 dagar för länge än det som är bestämt av medicinläkaren. Man glömmer att ta bort den och när man så gör det är det som sagt 13 dagar senare...

Vi känner svek, lögner, besvikelser, och ett enormt oförstående för allt som skett. Ingen vill ge oss svar och vi är maktlösa i vad som skett…

Syrran var en frisk och levnadsglad tjej som älskade livet. Hon dog alldeles för tidigt och på ett oförklarligtsätt….

VI VILL HA SVAR…. Nu kommer vi att gå vidare med allt till högre makter o vi anmäler till olika instanser för att rättvisa ska skippas….. Sjukvården MÅSTE bli bättre….