Fortsätt till huvudinnehåll

Jobba som lärare

Att jobba som lärare är spännande ,roligt, men även en nypa ångest…men roligt och inspirerande...
Man kan inte tävla om vem som är bäst på att vara lärare.... Det finns många duktiga och bra lärare. Men passionen måste finnas för de ämnen som man ska lära ut och man måste tycka om att förmedla kunskapen till eleverna.

Det går inte att köra på säkra kort eller att kopiera en tidigare lektion men visst kan man få inspiration på lektion.se... men man ska komma ihåg att ingen dag är den andra lik i skolans värld…

Som lärare måste man skapa hela tiden tillsammans med de elever man har under lektionen.

Kunskap går heller inte att föra över på någon utan man måste hitta vad som får dem att gå i gång på… något som de kanske inte tycker är lika häftigt som man själv tycker…. alla inspireras inte av samma saker men det gäller att hitta det som kan få de flesta till att vilja söka kunskapen…

Men jag kan inte tänka mig ett roligare jobb. Jag studerar till lärare och det är stundtals jobbig och stundtals så otroligt kul och det är just det som driver en framåt i studierna.

Ur boken: Lyckas som lärare med Birgitta Kimber


Att skapa ett klimat i klassrummet som ger alla barn möjlighet att lära sig utifrån sin förmåga.
Att skapa den ro i rummet som är förutsättningen för lärande.
Att skapa ett tillåtande gruppklimat där eleverna ser och uppskattar att alla är olika.
Att bygga upp en grupp utifrån att alla känner sig välkomna och behövda.
Att barnen känner sig sedda och märker att läraren tror på att de klarar av saker.
Att man som lärare har roligt, tycker om sitt jobb och ser problem som utmaningar som man växer av.
Att man gör vad man kan istället för att säga ”det går inte, vi har inga resurser” eller ”det elevunderlag vi har gör att vi inte kan lyckas lära dem något”.

Många lärare, skolkuratorer, skolpsykologer, skolsköterskor, föräldrar och elever pratar idag om den oro och otrygghet som råder i skolan. Denna oro visar sig på gruppnivå i form av stökiga klasser som försämrar arbetsmiljön för elever och lärare. Oron visar sig på individnivå i att barn har ont i magen eller bråkar, inte vill gå till skolan och faktiskt inte lär sig speciellt mycket trots att de inte har specifika inlärningssvårigheter.
Det finns många förklaringar till att så många skolor har problem med oro och otrygghet. Boken handlar främst om hur man kan ordna en bättre och tryggare arbetsmiljö för alla i skolan.

Nyckelpersonen är LÄRAREN. Birgitta Kimber berättar om sin stora tilltro till lärarens förmåga att skapa en miljö som främjar inlärning och ger trygga och glada elever.
Hon grundar sig på det hon sett i skolan, på alla observationer hon gjort av lärare som arbetat i ”tunga” områden och som trots minskade resurser lyckas skapa en trygg miljö som främjar inlärning. Dessa lärare har mycket att lära ut. De visar på den kraft som finns hos en god ledare. De har alla haft en vilja att utvecklas och har gärna prövat sig fram med nya metoder.
Lyckas som lärare ger en god grund för dig som vill utvecklas och lyckas som lärare.

Mycket läsvärd bok som skulle läsas av alla blivande lärare och alla aktivt arbetande lärare.

Kommentarer

  1. Verkar vara mycket tänkvärda ord i den boken. Men man måste komma ihåg detta även när man jobbat i ett antal år. För det verkar tyvärr som om många lärare glömt bort vissa bitar av det. Men jag tror inte att du kommer att glömma det för ett ögonblick. Gäller också att komma ihåg varför du stretar med studierna. Jo för att du brinner så otroligt mycket för att arbeta med barn och ungdomar i skolmiljö. Du kommer bli en toppenlärare. Ha en fortsatt bra dag och fortsatta studier. Kram

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela