Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu.....
Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt...
STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS....
Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist....
Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett.....
Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ju barn och barn är ganska maktlösa... Det var inte alltid som vi kom överens... Ingen kunde gräla som vi... Vi kände varandras svagheter och ömma punkter och kunde därfär sätta ine tunga stötar just där det skulle smärta som mest... Vi kunde oxå trösta varandra på ett sätt som ingen annan kunde heller.. Det var hos varandra vi fann ordlös tröst och råd när tillvaron var tung eller människorna grymma och orättvisa. Då fanns vi för varandra och det hjälpte varandra. Vi hade samma sorts humor.... När det var som mörkast kunde vi skratta åt eländet...
Charlott älskade livet på mångavis även om livet för Charlott var tungt ibland... hon bar på så många tankar o många tunga upplevelser.....
Har fått begrava min syster... begravde då en del av mig själv.... av min barndom...o mina minnen..... Vi samlades alla (familj och vänner) för att ta farväl... Men jag vill påstå att det inte var det sista farväl... jag tror att min syster på sätt och vis ändå finns kvar bland oss..... hon finns varje gång ngn berättar hennens skämt... eller berättar om hennes påhitt (för påhittig var hon allt).... Hon finns när jag bläddrar i våra fotoalbum och när jag hör hennes favorit artist på radion (Ted Gärdestad).... var Charlotte befinner sig just nu är det ingen som vet... men jag tror att hon är här bland oss .... Hon kommer alltid att vara där vi är... Alla har vi våra personliga minnen av Charlotte... glada minnen, tänkvärda minnen, delade erfarenheter och goda råd som vi fått med oss på vår väg genom livet....
Saknar min älskade lillasyster
Hoppas vi kan få lite rätsida på saker och ting när skrivelserna gått iväg till respektive ställe. Kanske det då äntligen går att få svar.
SvaraRaderaKram
Annagreta
Hoppas jag med att vi kommer att få... just nu känns allt bara maktlöst... vill ha henne tillbaka... känns så tungt att veta att jag inta kan samtala med henne... inte kunna träffas.... Du, Annagreta har gjort ett toppen arbete med att du hjälper oss med skrivelserna...är dig evigt tacksam för din hjälp... utan din hjälp hade vi famlat än i det dunkla med att inte veta var och vart vi skulle kunna vända oss i allt eleände.....
SvaraRaderaHoppas också ni får svar. Även om jag inte umgicks med Charlott på det sättet så saknar jag henne på något vis. Vet inte varför. Men tänker på er ofta. Skönt i alla fall att du börjat blogga, det kan hjälpa dig på traven att bli av med en del tankar som du vill dela med dig av. Och det kan vara skönt för själen. Kram Ellinor
SvaraRaderaFörstår att det är tungt att ha mist sin syster och vän! Jag tänker ofta på dig och ofta på Charlott och på vår "kompistid". Ví hade mycket roligt hon och jag:) Jag hoppas ni får svar på alla oklarheter!
SvaraRaderaVarma styrkekramar från Carina
Saknaden är för j..... Tänker mycke på dig och lillstumpan ( Trine) som hon är för mig. Kramar// Minna
SvaraRadera