Fortsätt till huvudinnehåll

Kraftlös


Tiden läker alla sår..... :'( .... Känns så otroligt avlägset just nu.....

Idag är det 3 månader sedan min lilla syster lämnade oss... Tiden passerar förbi så snabbt...

STANNA UPP..... LYSSNA... ANDAS....

Saknar min älskade lilla syster..... vaför ska livet vara så orättvist....

Har så många frågor om det som skedde kring hennes bortgång.... vi har inte fått några svar varken från Rättsmedicin eller från Polisen... o Sjukhuset bara tiger och säger nada..... vad är det de försöker dölja.... vad var det som gick snett.....


Charlott var min syster... hon fick namnet Trine Karin vid födseln i Ålesund Norge 1971... men tog sedanre namnet CHarlotte. Jag minns en magisk tid för lände sedan då min syster och jag delade framtid... vi var barn och och systrar och allt runt omkring oss både enkelt och svårt... Enkelt var det efter som vår värld var det vi kunde se och ta på oavsett om det var gott eller ont... Svårt var det eftersom vi inte kunde påverka särskilt mycket i världen... vi var ju barn och barn är ganska maktlösa... Det var inte alltid som vi kom överens... Ingen kunde gräla som vi... Vi kände varandras svagheter och ömma punkter och kunde därfär sätta ine tunga stötar just där det skulle smärta som mest... Vi kunde oxå trösta varandra på ett sätt som ingen annan kunde heller.. Det var hos varandra vi fann ordlös tröst och råd när tillvaron var tung eller människorna grymma och orättvisa. Då fanns vi för varandra och det hjälpte varandra. Vi hade samma sorts humor.... När det var som mörkast kunde vi skratta åt eländet...
Charlott älskade livet på mångavis även om livet för Charlott var tungt ibland... hon bar på så många tankar o många tunga upplevelser.....
Har fått begrava min syster... begravde då en del av mig själv.... av min barndom...o mina minnen..... Vi samlades alla (familj och vänner) för att ta farväl... Men jag vill påstå att det inte var det sista farväl... jag tror att min syster på sätt och vis ändå finns kvar bland oss..... hon finns varje gång ngn berättar hennens skämt... eller berättar om hennes påhitt (för påhittig var hon allt).... Hon finns när jag bläddrar i våra fotoalbum och när jag hör hennes favorit artist på radion (Ted Gärdestad).... var Charlotte befinner sig just nu är det ingen som vet... men jag tror att hon är här bland oss .... Hon kommer alltid att vara där vi är... Alla har vi våra personliga minnen av Charlotte... glada minnen, tänkvärda minnen, delade erfarenheter och goda råd som vi fått med oss på vår väg genom livet....

Saknar min älskade lillasyster

Kommentarer

  1. Hoppas vi kan få lite rätsida på saker och ting när skrivelserna gått iväg till respektive ställe. Kanske det då äntligen går att få svar.
    Kram
    Annagreta

    SvaraRadera
  2. Hoppas jag med att vi kommer att få... just nu känns allt bara maktlöst... vill ha henne tillbaka... känns så tungt att veta att jag inta kan samtala med henne... inte kunna träffas.... Du, Annagreta har gjort ett toppen arbete med att du hjälper oss med skrivelserna...är dig evigt tacksam för din hjälp... utan din hjälp hade vi famlat än i det dunkla med att inte veta var och vart vi skulle kunna vända oss i allt eleände.....

    SvaraRadera
  3. Hoppas också ni får svar. Även om jag inte umgicks med Charlott på det sättet så saknar jag henne på något vis. Vet inte varför. Men tänker på er ofta. Skönt i alla fall att du börjat blogga, det kan hjälpa dig på traven att bli av med en del tankar som du vill dela med dig av. Och det kan vara skönt för själen. Kram Ellinor

    SvaraRadera
  4. Förstår att det är tungt att ha mist sin syster och vän! Jag tänker ofta på dig och ofta på Charlott och på vår "kompistid". Ví hade mycket roligt hon och jag:) Jag hoppas ni får svar på alla oklarheter!
    Varma styrkekramar från Carina

    SvaraRadera
  5. Saknaden är för j..... Tänker mycke på dig och lillstumpan ( Trine) som hon är för mig. Kramar// Minna

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Större barngrupper....

detta stod att läsa på Skolverket.se PRESSMEDDELANDE   31 mars 2011 Allt större barngrupper och glesare med personal i fritidshem Idag går det i snitt över 38 barn i en grupp i fritidshemmen. Det är en ökning med två barn sedan föregående år. Samtidigt blir det glesare med personal. Idag ansvarar varje anställd för i genomsnitt 21,5 barn, visar ny statistik från Skolverket. - Om inte de ansvariga huvudmännen vänder utvecklingen kan det bli svårt att leva upp till de krav som ställs på fritids i den nya skollagen, säger Marie Sedvall Bergsten på Skolverket. Fler barn - färre fritidshem Sedan 2003 har antalet fritidshem minskat kontinuerligt. Idag finns det 4290 fritidshem - en minskning med 450 sedan 2003. Samtidigt fortsätter antalet barn i fritidshem att öka. Hösten 2010 var totalt 378 500 barn mellan 6-12 år inskrivna - en ökning med över 20 000 barn sedan året innan. Allt färre fritidshem och fler barn har lett till att grupperna växt påtagligt i storlek. Hösten 2010 gick d...

Snart händer det....

Skön massage vid solnedgången Ja nu är det inte många dagar kvar.... om 24 dagar så drar hela familjen till Thailand... o gissa om vi längtar... SPRUTORNA är fixade.... ska visseligen ta en spruta till innan vi åker.... sedan ska det drickas en dryck för magen.... ett slags vaccin det med... PASSEN är oxå fixade... vi var med alla och gjorde det i tisdags... o det var lite av en cirkus det med.... först ut var Linnéa... ja hon var då inte nöjd med fotot... så det var bara att ta om fotot.... o detta gjorde hon fyra ggr.... trodde i min enfald att det bara var hon som skulle göra så... men icke.... Fredrik och Alex lika så.... vidare var det dags för Alicia.... hon log så brett att man skulle kunna tro att det var ngn tandkräm som hon skulle göra reklam för... hon var sååååå söt.... Bonusbarnen gick det lite snabbare för.... det som var intressant var att man nu mera får ta fingeravtryck som ska finnas i passet.... det lagras i det chip som ska finnas där.... Så om en vecka komme...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....