....Pussel....

Synliga vuxna på skolan och dess betydelse… elevinflytande… den goda skolan… delaktighet för alla… ”Pappa jag får inte vara med och leka!” … är något som vi alla kanske har hört våra barn säga vid något tillfälle…. Men tänk att vara det barn som alltid får hör av andra barn att man inte får vara med och leka… att inte få vara delaktig i leken… att vara utesluten…. Hur känner sig det lilla barnet… att inte få vara med… att känna sig utanför är säkert ngt som vi alla någon gång har fått uppleva… hur fick det oss att känna… både som barn och som vuxen… Känslan som detta skapar gör ont och smärtar precis som andra erfarenheter som livet ger…. Utanförskapen kan ha många olika orsaker och kan drabba oss olika hårt och lääääänge… Skolan har i läroplanen under rubriken ”Normer och värden” ”Skolan ska sträva efter att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen” (Lpo 94) ”Alla som arbetar i sko

Jag förstår inte hur man dag efter dag efter dag kan göra sina val i bitterhet och ilska och osämja.... Varför inte se förbi allt groll och annat som bara tar skada..... Bygga glädje och sprida värme är så mycket bättre..... Vill vi ha vardagen trist och grå.... om inte försök se det positiva i allt.... se möjligheten till "Vad kan jag skapa för positivt av detta".... "Hur ska jag kunna bidra till att ge möjligheter för andra" Istället för att bara sätta STOPP och skapa osämja kanske man ska lyfta sitt huvud lite och se från andra vinklar.... Det jag "sår" idag får jag "skörda" annan dag.... ha framförhållning.... tänk inte egoistiskt.... var vidsynt.....

Har tankar till alla dem som kämpar idag.... de som kämpar mot sjukdomar i livet som tär på en men ändå kämpar på.... En som värkligen kämpar på är JOHANNA http://www.sn.se/bloggar/johanna Att läsa om hennes kamp mot cancern... "HIMELN KAN GOTT VÄNTA" Hon skriver om livet och vardagen som den ser ut för henne och hennes två barn och om kärleken i hennes liv. Glädjen som Johanna sprider är otrolig.... för att förstå vad jag menar måste du ha träffat henne först.... Första gången som jag träffade henne var för 4 år sedan och då var det jag som var sjuk och var på väg mot en opereration (hade ett år tidigare gått på cellgifter och fått ta bort min hela tjocktarm och nu skulle jag även tabort påsen på magen för att vidare tabort resterna av min ändtarm... och bygga en konstgjord del istället...).... vi var på inskolning på förskolan med våra töser..... jag var "off ".... vi sågs många gånger i hallen på förskolan och hon spred en så otrolig glädje kring sig på

Idag träffade jag min chef för ett samtal...ett samtal om skola och framtid med mera.... jag fascineras av hur mycket kraft det finns i henne och hur mycket hon brinner för eleverna på skolan och för oss personal.  Inget är omöjligt och det är vi som grupp kring våra elever som skapar möjligheterna tillsammans. Efter mötet med henne har jag svävat på moln i mina tankar om framtiden.... låter kanske lite underligt men det jag menar att vi alla kan göra en skillnad.... en skillnad som kan förändra så mycket och som kan skapa så mycket för eleven/eleverna i skolan. Efter mitt möte med chefen som är rektor på skolan ska tilläggas så återvände jag till min VFU som jag har i två dagar till.... min VFU.... ja jag gör den i en 1-2:a på skolan.... läraren i klassen är en kvinna som jobbat som lärare på skolan i ca 8-10år och som jag bara beundrar stort i hennes arbete med eleverna i klassen.... hon ser dem och hon lyssnar till dem på ett sätt som man knappt kan förklara utan det skulle behö

Helgen förbi i allhast... känner att jag skulle vilja ha längre helg.... vill umgås mera med alla barn... spel... vara ute i snön.... se på den underhållande dumburken.... äta mat tillsammans med mera med alla i familjen..... Hur kan det komma sig att helgen alltid går så fort.... men å andra sidan går veckorna med fort... säger bara SWICH..... så är veckorna förbi.....  Kul i backen vid Hembygdsgården.... ...5 av 8 barn som åt mat....

För någon dag sedan på APT på jobbet fick jag en bok utav min Chef.... en bok som alla skulle behöva läsa... en bok som får en att tänka "Ahaaaaa jo men så är det"..... "Varför har jag inte tänkt så".... Boken heter: "Det goda värdskapet" Skriven Jan Gunnarsson och Olle Blohm. Denna bok handlar om Konsten att få människor att känna sig välkomna .... och inte se de som man möter som kunder, passagerare med mera utan se dem som gäster. Som individ skapar man sitt eget agerade och hur vi vill förvalta den dag som vi har framför oss.... Ett utdrag ur boken att fundera över..... "Mycket av det vi ser, upplever och är med om börjar inom oss själva. Det tog många år för mig att förstå att det inte är vad som händer, utan hur jag reagerar på det som händer, som avgör  om jag kan ta ansvar för mitt liv och hur jag förhåller mig till omvärlden. Stormar du in på mitt rum och förklarar att jag är en meningslös lite larv som egentligen inte borde få finna

För att förstå hur det känns för mig i saknaden måste man nog själv ha upplevt något liknade.... Tror ibland att det ska bli bättre... men det blir ju inte det.... Det går inte en dag utan att jag tänker på Charlotte.... min lilla syster som jag saknar så enormt mycket. Charlotte vem var hon..... Hon var den busiga jäntan som hittade på rakartyg och bus då vi var små... det var med henne jag brottades och berättade hemligheter... det var hon och jag som kom till Sverige tillsammans med mamma.... Min lillasyster var den som alltid tänkte på alla andra i första hand än på sig själv.... kärleksfull och givmild... Saknaden av henne är enorm... var till kyrkogården o satte blommor för någon dag sedan och det gör mig så ont att veta att hon finns där och inte i själva livet.... då det gäller livet så var just hon en symbol för livet med sin glädje och vilja och lust som hon omgavs av.... livet var inte alla gånger lätt men hon hade ändå målet och hoppet om att det kunde bli bättre och hon

Tar bort mitt inlägg om Stress som jag har skrivit om som jag ska lämna in på skolan.... anledningen till att det är att jag måste få den godkänd av skolan först innan den kommer upp här..... så jag återkommer med mitt inlägg till lite senare.... Ett tack till Emma som uppmärksammade dettta.

Idag är det som sagt den 6 januari 2011.... jag har en stor uppgift i skolan som ska vara klar innan den 17 jan och som sedan ska omskrivas under den veckan för att sedan vara klar för slutinlämningen den 24 jan.... Jag har funderat fram och tillbaka om vad jag ska skriva om.... som det ser ut nu kommer jag att skriva om stress.... Vi får välja fritt ur det som vi läst under de två sista terminerna.... Mina frågeställningar kommer då att handla om-..... "Hur hanterar man en stressfylld dag på jobbet och hur hanterar barnen det?" Jag vet att jag har mycket framför mig nu.... men jag måste klara det... Mot skrivandet....

Konflikter mellan vuxna och barn uppstår i allt mänskligtumgänge.... det är alltså inte så att man misslyckas som förälder för den skull för att man kommer i konflikter med sina barn.... Konflikter kan vara en viktig del och källa till utveckling... förutsatt att vi vågar att försöka att hantera dem... ett undvikande av konflikt kan ses som ett svek.... att veta att man kan hantera en konfliktsituasion framöver i livet är en trygghet med att man vet att man inte skyggar bakåt.... o man vet att man klarar av det.... även om det är jobbigt....  Konflikter behöver ju inte mynna ut i att man blir osams med osämja, tigande, motvilja eller olust.... Våra barn är fantastiska..... de har alla anlag till viktiga sociala kompetenser (ngt som vi inte får underskatta).... kompetenser som hela tiden utvecklas i samspel med andra och för framtiden som vuxna.... även vi vuxna lär oss hela tiden (av de som omger oss... av barnen, kolleogor, syskon, familjen med flera)... Vuxnas viktigaste uppgift

Charlotte som är enormt saknad av oss alla. Detta skrev mamma i SN i december..... om hennes dotter och min syster..... Sorgen och julen Efter fem månaders sorg, frustration, hjälplöshet, ­lidande och saknad sitter vi nu inför årets största helg, julen. Vi som anhöriga har en stor önskan, att få tillbaka Charlotte men vi vet ju att det är omöjligt. Därför är det ont och svårt att fira denna högtid utan henne. Hon älskade julen, få gå i affärer och gladde sig åt att få köpa julklappar åt alla hon älskade. Denna jul sitter hon i himlen och har det säkert bättre med änglarna än här på jorden. Vi läser nästan varje dag om hur psykvården inte fungerar. Vem bär ansvar för att vi har ­blivit av med en god och snäll syster, dotter, moster och en mycket älskad vän - saknad av familj och många vänner? Gunhild (mamma) _________________________________________________ Detta skrev Ingvar i SN i december..... Var finns vården? Charlotte hittades medvetslös på mindre allvårds­avdel

Visst är det så att vi alla kommer med olika ryggsäckar med olika innehåll... o det som finns i den ryggsäcken är det som har präglat oss för den vi är.....vissa innehåll i ryggorna kan var mer eller mindre trevliga att se ner i....  det kan handla om allt från mobbing, olyckor och misshandel till blickar, upprepad ignorering, kärlekslösa föräldrar med mera..… För att orka var del i det liv som vi lever måste vi få stöd och uppmuntran från vår omgivning.... den första som vi får uppmuntran och kärleken ifrån är från våra nära, alltså familjen.... saknas familjen måste man söka sig andra vägar.... förhoppningsvis finns det då goda vänner som kan ge en stöd.... finns inte det kan det kanske gå tokigt för en som människa om man inte är stark nog att kanske motstå olika frestelser som kan komma i ens väg....  Jag är glad att jag finns där för min familj och att jag ger dem kärlek och jag känner att jag får kärlek åter av dem. Jag arbetar i skolan och jag ser ibland barn, ungdomar och v

Svärföräldrar problem.... är något som jag inte har..... Jag är välförunnad med att ha underbara svärföräldrar med deras respektive.... Kom in i denna familj för dryga 4 årsedan och känner mig varmt välkommen och trivs enormt bra med dem... Min man har en del syskon och även dem med sina respektive o deras barn är helt underbara. Vi firar helgdagar... firar födelsedagar... ses bara för att vi vill det och det känns toppen... Bor granne med min svärmor och hennes man och det kan tyckas vara lite udda men  jag måste säga att det funkar toppen.... kunde nog inte ha en bättre granne. Hon finns där för mina barn som inte är hennes biologiska barnbarn... men hon har aldrig gjort någon skillnad och det värdesätter jag hos henne och hennes man.... hon och han står alltid med öppna armar och med öppen dörr för oss. Jag har turen att ha en toppen kontakt med min föredetta svärmor oxå.... hon som var med mig då Lillan föddes...under tumult och i min magsjukdom för 5 år sedan....  hon som f

Jag tror att människan har ett behov av att känna sig bekräftade och önskade och framförallt uppskattade.... Att känna att man har någon mening..... Tyvärr kan detta tryckas snabbt ner på grund av olika omständigheter.... flertalet är fallen då betraktaren egentligen inte känner än... går på oryckta rykten..... och på själv ego.... Att inte se sig själv utifrån kan vara en fälla om man snabbt dömmer hur andra är.... Stanna upp se dig själv i spegeln.... ställ dig frågan...... -Vem är jag.... -Vad är mitt syfte... -Vad kan JAG göra för att det kan bli bättre och hur kan JAG göra en skillnad..... Se bara alla dessa brutna förhållanden..... istället för att bara stanna kvar i sorgen, ilskan av att förhållandet inte fungerade borde man se till frågorna ovan.... arbeta med framtiden och för att få det som är kvar att fungera i frånskildhet.... o speciellt om det är så om det finns barn som är inblandade.... Att komma in i ett litet samhälle är inte heller lätt.... man kommer in o 

Jag har glädjen att jobba med det goda här i livet..... Barnen i vår skola.... vilka kreativa underbara barn vi har omkring oss... vi måste bara öppna våra ögon för att se dem... de sprudlar med energi och glädje som smittas av på en och det ger så mycket glädje. Uppskattande ord och handlingar från barn och kollegor gör att man känner att man gör ett bra jobb.... idag kände jag så.... Kom till jobbet idag efter att inte ha jobbat på en månad.... möts av en barnen som kommer mot en och omfamnar en och säger.... "Eva vad jag har saknat dig....Nu måste du lova att inte vara borta igen"... Dagen har varvats med aktiviteter ute och inne... vi var ute och lekte snölekar och vi var inne och hade frågesport.... Imorgon ska vi ha idrott med nya spännande lekar som en av pedagogerna ska lära ut.... ska bli kul att se vad det kan bjudas på.... och på em blir det skidskor i den lokala ishallen.... vidare kommer veckan bjuda på en resa till Sthlm för att besöka ett museum och badhus

1 januari Linnéa... 19 år 2 januari Alicia... 5 år Mina underbara flickor blir bara större o större... Har firat dem båda nu i helgen...Linnéa igår och Alicia idag... Tårta... Kakor... Ljus... Sång... Gäster... Paket... Att bli firad på sin dag är en upplevelse... En bekräftelse om att bli större... Större i möjligheterna till att få flera möjligheter... Linnéa blev firad av mig o sina syskon o min mans släkt o några av hennes vänner. Mormor är bortrest så även Alicia blev inte firad av henne...men de båda pratade ändå med henne via tfn... Alicia blev firad av mig o min man o utan sin pappa o Ann o av farmor o Börje o faster Jessica. Tror båda flickorna blev nöjda med sina dagar. En bra början på året.... God fortsättnig på 2011