Fortsätt till huvudinnehåll

Konflikt och ansvar....

Konflikter mellan vuxna och barn uppstår i allt mänskligtumgänge.... det är alltså inte så att man misslyckas som förälder för den skull för att man kommer i konflikter med sina barn.... Konflikter kan vara en viktig del och källa till utveckling... förutsatt att vi vågar att försöka att hantera dem... ett undvikande av konflikt kan ses som ett svek.... att veta att man kan hantera en konfliktsituasion framöver i livet är en trygghet med att man vet att man inte skyggar bakåt.... o man vet att man klarar av det.... även om det är jobbigt....  Konflikter behöver ju inte mynna ut i att man blir osams med osämja, tigande, motvilja eller olust....

Våra barn är fantastiska..... de har alla anlag till viktiga sociala kompetenser (ngt som vi inte får underskatta).... kompetenser som hela tiden utvecklas i samspel med andra och för framtiden som vuxna.... även vi vuxna lär oss hela tiden (av de som omger oss... av barnen, kolleogor, syskon, familjen med flera)...

Vuxnas viktigaste uppgift är att lära barn att hantera krav, motstånd och motgångar...men oxå att skydda dem mot sådant överväldigadner motgångar som får dem att uppleva för stora tvivelkring sina kompetenser och kvaliteter.... barn kan många ggr på ett otydligt sätt överbelastas av ansvar, anklagelser, förväntningar med mera om livet som förstör deras upplevelser av livets värde....

Våga ta ansvar.... var inte konflikt rädd.... se inte konflikten som ett nederlag utan som en framgång till förståelse och lärande....

som en vis man sa en gång:
Man ska inte se sina misstag som misstag utan man ska se dem som ett mindre lyckande som man lär av.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Wordfeud

Spelar WORDFEUD.... Hur kul som helst... Ett spels som man ska bilda ord på de bokstäver man har fått över en spelplan och skapa så långa och bra kombinationer av det man har... och varje bokstav har poäng... och vidare kan man få mera poäng beroende var på planen man kan lägga sina bokstäver... Spelet är det samma som Alfapet.... och är lika kul.... skillnaden är att man spelar Wordfeud i mobilen... spelet kan pågå i flera dagar om man så skulle vilja... och man spelar med dem man känner och kan även spela med okända personer.... och det är lite spännande det kan jag tycka. Just nu har jag 13 spel i gång samtidigt... jag är då inte alltid den som är jätte aktiv av mig men när jag finner stunden att svara på någons spel så gör jag det....

Ett annat språk.....

Härom dagen träffade jag en lite kille som jag fick riktigt härlig kontakt med.... han tecknade till mig och jag tecknade tillbaka... (jag kan teckna lite men jag kan inte säga att jag kan det flytande eller massor av).... men vi gjorde oss förstådda med varandra.... han lyste upp då han insåg att jag förstod och han hade massor att säga.... jag talade om för honom att jag inte kan så många tecken som han kan... han lovade mig att han skulle lära mig tecken varje gång vi träffas. Detta lilla möte kändes djupt i hjärtat och jag ser fram mot de gånger vi kommer kunna ses igen.