Fortsätt till huvudinnehåll

Konflikt och ansvar....

Konflikter mellan vuxna och barn uppstår i allt mänskligtumgänge.... det är alltså inte så att man misslyckas som förälder för den skull för att man kommer i konflikter med sina barn.... Konflikter kan vara en viktig del och källa till utveckling... förutsatt att vi vågar att försöka att hantera dem... ett undvikande av konflikt kan ses som ett svek.... att veta att man kan hantera en konfliktsituasion framöver i livet är en trygghet med att man vet att man inte skyggar bakåt.... o man vet att man klarar av det.... även om det är jobbigt....  Konflikter behöver ju inte mynna ut i att man blir osams med osämja, tigande, motvilja eller olust....

Våra barn är fantastiska..... de har alla anlag till viktiga sociala kompetenser (ngt som vi inte får underskatta).... kompetenser som hela tiden utvecklas i samspel med andra och för framtiden som vuxna.... även vi vuxna lär oss hela tiden (av de som omger oss... av barnen, kolleogor, syskon, familjen med flera)...

Vuxnas viktigaste uppgift är att lära barn att hantera krav, motstånd och motgångar...men oxå att skydda dem mot sådant överväldigadner motgångar som får dem att uppleva för stora tvivelkring sina kompetenser och kvaliteter.... barn kan många ggr på ett otydligt sätt överbelastas av ansvar, anklagelser, förväntningar med mera om livet som förstör deras upplevelser av livets värde....

Våga ta ansvar.... var inte konflikt rädd.... se inte konflikten som ett nederlag utan som en framgång till förståelse och lärande....

som en vis man sa en gång:
Man ska inte se sina misstag som misstag utan man ska se dem som ett mindre lyckande som man lär av.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.