Fortsätt till huvudinnehåll

Måste bara dela med mig....

För någon dag sedan på APT på jobbet fick jag en bok utav min Chef.... en bok som alla skulle behöva läsa... en bok som får en att tänka "Ahaaaaa jo men så är det"..... "Varför har jag inte tänkt så"....

Boken heter:
"Det goda värdskapet" Skriven Jan Gunnarsson och Olle Blohm.

Denna bok handlar om Konsten att få människor att känna sig välkomna.... och inte se de som man möter som kunder, passagerare med mera utan se dem som gäster.
Som individ skapar man sitt eget agerade och hur vi vill förvalta den dag som vi har framför oss....



Ett utdrag ur boken att fundera över.....
"Mycket av det vi ser, upplever och är med om börjar inom oss själva. Det tog många år för mig att förstå att det inte är vad som händer, utan hur jag reagerar på det som händer, som avgör  om jag kan ta ansvar för mitt liv och hur jag förhåller mig till omvärlden. Stormar du in på mitt rum och förklarar att jag är en meningslös lite larv som egentligen inte borde få finnas till, så blir jag säkert sårad först, men sen kan jag börja fundera  på vad som kan ha hänt som får dig att säga så. På så sätt förflyttar jag ut det onda i bröstet och ser din reaktion som en händelse jag kan ta itu med. För är jag trygg i mig själv har jag inget behov av att bevisa något. Då ser jag mina egna svagheter med ödmjukhet och kommer aldrig att känna mig angripen av dig"  

I boken läst jag om en kvinna (Birgitta)som hjälper en av sina gäster på hotellet som hon jobbade på,..... gästen ville ha frukost före den tid som frukosten normalt serverades och Birgitta svarade att hon ska se till att gästen ska självklart få sin frukost bestående av en fralla och en koppkaffe redan klockan 05:50.(anledningen till att gästen ville ha så tidig frukost var att gästen hade ett plan den skulle med innan sju)....  Birgitta försöker sedan att lösa uppgiften med att fråga dem i köket om de kan göra det...men svart är NEJ.....hon får veta att det serveras inte frukost före kl sju på morgonen och att gästen är välkommen kl sju om gästen vill ha fruost.  Birgitta tar ansvaret för uppgiften och är ute i köket dagen därpå och gör i ordning en bricka med en kanna kaffe och en ostfralla som hon serverar i lobbyn på hotellet till gästen... hon var lyhörd för gästens önskemål och förstod problematiken och kände sig manad att ´vara en hjälpande hand.... en koppkaffe och en fralla ska väl inte vara så svårt att få till....

Ovanstående berättelse känner jag igen hos mig själv... jag är nog en som försöker vara den hjälpande handen i det mest omöjliga situationer.... försöker att inte se omöjligheterna utan snarare försöka att se just möjligheterna... Jag möter elever i skolan dagligen som av olika anledningar vill ha mitt stöd.... jag menar då inte det som gäller i själva skolarbetet utan vad som sker mellan lektionerna eller efter skolansslut....

Då jag även kom från Thailand slogs jag över deras sett om att ta emot oss turister som gäster till sitt land och stå där med öppna armar och sin vänlighet.... jag skrev om det innan nyåret precis....  http://vulkan-myran.blogspot.com/2010/12/vanligheten.html
Den här boken är en bok som jag verkligen vill dela med mig till er alla...

Min chef skrev för någon dag sen i sin blogg om just värdskapet som hon ska möta under 2011
http://dansutrektorn.blogspot.com/2011/01/det-goda-vardskapsaret-2011.html

Jag kan bara hålla med henne om att år 2011 ska mötas i "Det goda världskapet"....
.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Wordfeud

Spelar WORDFEUD.... Hur kul som helst... Ett spels som man ska bilda ord på de bokstäver man har fått över en spelplan och skapa så långa och bra kombinationer av det man har... och varje bokstav har poäng... och vidare kan man få mera poäng beroende var på planen man kan lägga sina bokstäver... Spelet är det samma som Alfapet.... och är lika kul.... skillnaden är att man spelar Wordfeud i mobilen... spelet kan pågå i flera dagar om man så skulle vilja... och man spelar med dem man känner och kan även spela med okända personer.... och det är lite spännande det kan jag tycka. Just nu har jag 13 spel i gång samtidigt... jag är då inte alltid den som är jätte aktiv av mig men när jag finner stunden att svara på någons spel så gör jag det....

Pedagoger som lär av och med varandra

Lyssna på varandra och se.... på arbetsplatsen arbetar vi i arbetslag och i nätverk.... vi har möjligheter till dialoger med varandra och med andra som hela tiden ger oss möjlighet för nytänkande och för insyn i nya möjligheter . Samarbete med varandra skapar broar som ger tillfällen till kunskap för pedagoger och för elever... Lärarrummet... Planeringstiden... studiedagar.... alla ger dem möjligheter för att lära av varandra och för att kunna utvecklas som pedagog.... Nätverksarbete blir mötesplatser där pedagoger bildar en lärande grupp som söker kunskap och delar med sig av sin kunskap.... utveckling  och samverkan är  orden för processen.... Frågor att ställa..... Hur lyfter vi fram olikheten som en tillgång i gruppen? Hur ger vi barnen möjlighet att vara delaktiga kring val av innehåll i sin egen vardag? Hur och när ger vi barnen möjlighet att reflektera tillsammans? Hur synliggör vi barnens förmågor? Hur ger vi barnen möjlighet att använd...