Fortsätt till huvudinnehåll

Måste bara dela med mig....

För någon dag sedan på APT på jobbet fick jag en bok utav min Chef.... en bok som alla skulle behöva läsa... en bok som får en att tänka "Ahaaaaa jo men så är det"..... "Varför har jag inte tänkt så"....

Boken heter:
"Det goda värdskapet" Skriven Jan Gunnarsson och Olle Blohm.

Denna bok handlar om Konsten att få människor att känna sig välkomna.... och inte se de som man möter som kunder, passagerare med mera utan se dem som gäster.
Som individ skapar man sitt eget agerade och hur vi vill förvalta den dag som vi har framför oss....



Ett utdrag ur boken att fundera över.....
"Mycket av det vi ser, upplever och är med om börjar inom oss själva. Det tog många år för mig att förstå att det inte är vad som händer, utan hur jag reagerar på det som händer, som avgör  om jag kan ta ansvar för mitt liv och hur jag förhåller mig till omvärlden. Stormar du in på mitt rum och förklarar att jag är en meningslös lite larv som egentligen inte borde få finnas till, så blir jag säkert sårad först, men sen kan jag börja fundera  på vad som kan ha hänt som får dig att säga så. På så sätt förflyttar jag ut det onda i bröstet och ser din reaktion som en händelse jag kan ta itu med. För är jag trygg i mig själv har jag inget behov av att bevisa något. Då ser jag mina egna svagheter med ödmjukhet och kommer aldrig att känna mig angripen av dig"  

I boken läst jag om en kvinna (Birgitta)som hjälper en av sina gäster på hotellet som hon jobbade på,..... gästen ville ha frukost före den tid som frukosten normalt serverades och Birgitta svarade att hon ska se till att gästen ska självklart få sin frukost bestående av en fralla och en koppkaffe redan klockan 05:50.(anledningen till att gästen ville ha så tidig frukost var att gästen hade ett plan den skulle med innan sju)....  Birgitta försöker sedan att lösa uppgiften med att fråga dem i köket om de kan göra det...men svart är NEJ.....hon får veta att det serveras inte frukost före kl sju på morgonen och att gästen är välkommen kl sju om gästen vill ha fruost.  Birgitta tar ansvaret för uppgiften och är ute i köket dagen därpå och gör i ordning en bricka med en kanna kaffe och en ostfralla som hon serverar i lobbyn på hotellet till gästen... hon var lyhörd för gästens önskemål och förstod problematiken och kände sig manad att ´vara en hjälpande hand.... en koppkaffe och en fralla ska väl inte vara så svårt att få till....

Ovanstående berättelse känner jag igen hos mig själv... jag är nog en som försöker vara den hjälpande handen i det mest omöjliga situationer.... försöker att inte se omöjligheterna utan snarare försöka att se just möjligheterna... Jag möter elever i skolan dagligen som av olika anledningar vill ha mitt stöd.... jag menar då inte det som gäller i själva skolarbetet utan vad som sker mellan lektionerna eller efter skolansslut....

Då jag även kom från Thailand slogs jag över deras sett om att ta emot oss turister som gäster till sitt land och stå där med öppna armar och sin vänlighet.... jag skrev om det innan nyåret precis....  http://vulkan-myran.blogspot.com/2010/12/vanligheten.html
Den här boken är en bok som jag verkligen vill dela med mig till er alla...

Min chef skrev för någon dag sen i sin blogg om just värdskapet som hon ska möta under 2011
http://dansutrektorn.blogspot.com/2011/01/det-goda-vardskapsaret-2011.html

Jag kan bara hålla med henne om att år 2011 ska mötas i "Det goda världskapet"....
.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela