Fortsätt till huvudinnehåll

Svärföräldrar problem....

Svärföräldrar problem.... är något som jag inte har.....
Jag är välförunnad med att ha underbara svärföräldrar med deras respektive....
Kom in i denna familj för dryga 4 årsedan och känner mig varmt välkommen och trivs enormt bra med dem...
Min man har en del syskon och även dem med sina respektive o deras barn är helt underbara.
Vi firar helgdagar... firar födelsedagar... ses bara för att vi vill det och det känns toppen... Bor granne med min svärmor och hennes man och det kan tyckas vara lite udda men  jag måste säga att det funkar toppen.... kunde nog inte ha en bättre granne.
Hon finns där för mina barn som inte är hennes biologiska barnbarn... men hon har aldrig gjort någon skillnad och det värdesätter jag hos henne och hennes man.... hon och han står alltid med öppna armar och med öppen dörr för oss.

Jag har turen att ha en toppen kontakt med min föredetta svärmor oxå.... hon som var med mig då Lillan föddes...under tumult och i min magsjukdom för 5 år sedan....  hon som finns där för sitt barnbarn och som ställer upp för sina nära och kära. Hon och mitt X kom och hämtade oss (mig, Lillan och Fredrik) på Arlanda då vi kom hem för en vecka sedan efter det att vi var strandade i Thailand en x-tra vecka pga sjukdom.... Inte många x-svärmödrar som kanske skulle göra det.... hon är bara toppen och det är svårt att inte tycka om henne.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.