Fortsätt till huvudinnehåll

Valet att tolka det man vill.... värd att må bra!

Visst är det så att vi alla kommer med olika ryggsäckar med olika innehåll... o det som finns i den ryggsäcken är det som har präglat oss för den vi är.....vissa innehåll i ryggorna kan var mer eller mindre trevliga att se ner i....  det kan handla om allt från mobbing, olyckor och misshandel till blickar, upprepad ignorering, kärlekslösa föräldrar med mera..…

För att orka var del i det liv som vi lever måste vi få stöd och uppmuntran från vår omgivning.... den första som vi får uppmuntran och kärleken ifrån är från våra nära, alltså familjen.... saknas familjen måste man söka sig andra vägar.... förhoppningsvis finns det då goda vänner som kan ge en stöd.... finns inte det kan det kanske gå tokigt för en som människa om man inte är stark nog att kanske motstå olika frestelser som kan komma i ens väg....  Jag är glad att jag finns där för min familj och att jag ger dem kärlek och jag känner att jag får kärlek åter av dem.

Jag arbetar i skolan och jag ser ibland barn, ungdomar och vuxna som inte alls mår bra pågrund av olika anledningar.... Mitt val är att ge stöd och att finnas där för att lyssna och vara en axel att stötta sig mot... visst kan det bli tungt många gånger.... men jag har underbara kollegor som ger mig styrkan i mitt arbete för framtiden...

Känns som jag svamlar om lite av varje nu men jag har så mycket inom mig som jag vill dela med mig....
Jag har fått så mycket godhet av min familj (mina barn och bonusbarn, min underbara man, mina vänner och övrig släkt som jag omger mig av) som ger så mycket värme och kärlek.

Att tolka det som andra gör eller skriver om i att tro att det är "ditt eller datt" som personen skriver om är ett val som man gör själv..... jag kan  inte förändra ett "tolkande" hos denne.... anledningen är vad som denne har med sig i sin ryggsäck, och tron på att tro på det som tolkas utefter sina erfarenheter man fått genom livet.... bara för att man uppnått en viss ålder har inget med saken att göra.... man kan var mycket ung och ha en klar syn på saker och ting.... och man kan vara i en hög ålder och vara trångsynt för att ryggsäcken tynger oss av erfarenheter som präglat oss till den vi är och gör att vi tolkar saker som blir sagda, skrivna eller sedda utefter de erfarenheter som vi bär med oss och det som vi har med oss i våra ryggsäckar....

Jag vet att jag tolkar, "det skrivna", "det sagda", "det som jag sett" utefter mina erfarenheter.... utefter det som jag har med mig i min ryggsäck.... men jag är välmedveten om att det är mina tolkningar och jag kan bara ändra mina tolkningar genom en dialog och en klar föståelse till mina tolkningar och jag medveten om att mina tolkningar kan förändras till det positiva.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Bröderna Almkvist...

Hittade lite på nätet om Bröderna Almkvist.... bandet som min svärfar Klas-Göran var med och bildade.... Som sagt.... Under -70--80 talet fans det ett band som hette Bröderna Almkvist .... De spelade dansmusik och gameldansmusik.... de turnerade runt på olika folkparker i Sverige.... De kom från Sörmland .... och bestod av 4-5 medlemmar... medlemmarna som var med i gruppen bytes ut och totalt var det dessa som var med.... Bröderna Almkvist Trio under slutet av 60 talat (det var då det bara var tre medlemmar med i bandet och de tre bröderna) ...som senare blev till Bröderna Almkvist. Klas-Göran Almkvist (sång, bas) Sven-Erik Almkvist (trummor, sång) Lars-Gunnar Almkvist (drag-spel, sång och klaviatur) Per-Arne Lans (gitarr, sång) K enth Börjesson (drag-spel, el-piano, stråkmaskin, sång) Svante   Waljestål  (gitarr, bas, saxofon, klarinett, sång) Rainer Sarri (bas, gitarr, sång) Torbjörn Rask (gitarr, sång) Tage Öst (drag-spel, klavi...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...