Idag träffade jag min chef för ett samtal...ett samtal om skola och framtid med mera.... jag fascineras av hur mycket kraft det finns i henne och hur mycket hon brinner för eleverna på skolan och för oss personal. Inget är omöjligt och det är vi som grupp kring våra elever som skapar möjligheterna tillsammans.
Efter mötet med henne har jag svävat på moln i mina tankar om framtiden.... låter kanske lite underligt men det jag menar att vi alla kan göra en skillnad.... en skillnad som kan förändra så mycket och som kan skapa så mycket för eleven/eleverna i skolan.
Efter mitt möte med chefen som är rektor på skolan ska tilläggas så återvände jag till min VFU som jag har i två dagar till.... min VFU.... ja jag gör den i en 1-2:a på skolan.... läraren i klassen är en kvinna som jobbat som lärare på skolan i ca 8-10år och som jag bara beundrar stort i hennes arbete med eleverna i klassen.... hon ser dem och hon lyssnar till dem på ett sätt som man knappt kan förklara utan det skulle behövas upplevas och ses med egna ögon..... hon är rättvis omtänksam och lyhörd för minsta lilla och finner möjligheter i sådant som för många skulle ses som omöjligheter.... hon tilltalar eleverna på ett sådant sätt som gör att eleven känner att det är "mig" som hon pratar till.... Jag sitter oftast bara och lyssnar till hennes lektioner med eleverna och suger åt mig av hennes kunskap som hon har. En sådan lärare vill jag med bli då jag är klar tänker jag ofta....
Imorgon ska jag ha en lektion med hela klassen själv som vi har skapat tillsammans.... visst är jag lite nervös.... jag har haft lektioner många gånger förut och jag känner mig trygg med dem.... men det blir ändå på ngt annat vis då man har en annan lärare som ska iakttaga det som man säger och det man gör... jo NERVÖS är jag då allt.... hon är ju ändå ett proffs i mina ögon....en proffsig lärare i sin yrkesroll.
Efter mötet med henne har jag svävat på moln i mina tankar om framtiden.... låter kanske lite underligt men det jag menar att vi alla kan göra en skillnad.... en skillnad som kan förändra så mycket och som kan skapa så mycket för eleven/eleverna i skolan.
Efter mitt möte med chefen som är rektor på skolan ska tilläggas så återvände jag till min VFU som jag har i två dagar till.... min VFU.... ja jag gör den i en 1-2:a på skolan.... läraren i klassen är en kvinna som jobbat som lärare på skolan i ca 8-10år och som jag bara beundrar stort i hennes arbete med eleverna i klassen.... hon ser dem och hon lyssnar till dem på ett sätt som man knappt kan förklara utan det skulle behövas upplevas och ses med egna ögon..... hon är rättvis omtänksam och lyhörd för minsta lilla och finner möjligheter i sådant som för många skulle ses som omöjligheter.... hon tilltalar eleverna på ett sådant sätt som gör att eleven känner att det är "mig" som hon pratar till.... Jag sitter oftast bara och lyssnar till hennes lektioner med eleverna och suger åt mig av hennes kunskap som hon har. En sådan lärare vill jag med bli då jag är klar tänker jag ofta....
Imorgon ska jag ha en lektion med hela klassen själv som vi har skapat tillsammans.... visst är jag lite nervös.... jag har haft lektioner många gånger förut och jag känner mig trygg med dem.... men det blir ändå på ngt annat vis då man har en annan lärare som ska iakttaga det som man säger och det man gör... jo NERVÖS är jag då allt.... hon är ju ändå ett proffs i mina ögon....en proffsig lärare i sin yrkesroll.
När jag hade mötet med min chef/rektor tidigare på morgonen så blev jag sittande att se på de små figurerna som hon har på sitt bord..... figurer som vi alla känner till..... familjen "Barbapappa"..... för mig så symboliserar dem olikheter och likheter i många färger som vi människor ändå är... och "Barbapappa-familjen" kan formas och förändras till det som de själva vill... ngt som vi också kan här i livet.... o de ser inga omöjligheter utan ser möjligheten i sig själva och hos andra.....ngt som vi också måste göra...
Kommentarer
Skicka en kommentar