Fortsätt till huvudinnehåll

Normer och värden....

Synliga vuxna på skolan och dess betydelse… elevinflytande… den goda skolan… delaktighet för alla…

”Pappa jag får inte vara med och leka!”… är något som vi alla kanske har hört våra barn säga vid något tillfälle…. Men tänk att vara det barn som alltid får hör av andra barn att man inte får vara med och leka… att inte få vara delaktig i leken… att vara utesluten…. Hur känner sig det lilla barnet… att inte få vara med… att känna sig utanför är säkert ngt som vi alla någon gång har fått uppleva… hur fick det oss att känna… både som barn och som vuxen…

Känslan som detta skapar gör ont och smärtar precis som andra erfarenheter som livet ger…. Utanförskapen kan ha många olika orsaker och kan drabba oss olika hårt och lääääänge…

Skolan har i läroplanen under rubriken ”Normer och värden”

”Skolan ska sträva efter att varje elev kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen” (Lpo 94)

”Alla som arbetar i skolan ska medverka till att utveckla elevernas känsla för samhörighet, solidaritet och ansvarar för människor också utanför den närmast gruppen”

Det är här som vi i skolan arbetar ideligen i den dagliga verksamheten med empati och förståelse för varandra. Detta är ett arbete som aldrig får upphöra på något vis alls… delaktighet i processen är viktig för elever och lärare i ett samspel…en strävan mot delaktighet...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.