Fortsätt till huvudinnehåll

Vägskäl i livet...

Varje dag ställs vi inför olika val... val som att kliva upp ur sängen eller inte... vilka kläder man ska ha på sig eller inte... vara glad eller inte... och vissa gånger har man då direkt inte några val utan det är ett måste i sitt liv vare sig man vill eller inte...

Jag stod idag inför valet om jag skulle gå ut och vara social med vänner och bekanta... men valet hamnade på att vara hemma med familjen och var social med dem...
Lilla Sessan och stora sonen var hemma och vi har bara varit och gjort så lite som möjligt.... en mycket lugn söndag kan man säga.

Genom livet har det varit en hel del val av alla de slag och jag kan så här efteråt säga att alla val kanske inte har varit helt optimala eller genomtänkta...
Men det som alla valen har gett mig är att jag hamnat där jag är just nu....  och har blivit den jag är...
Jag har undrat många gånger om jag skulle ha gjort annorlunda i livet med andra belsut och val vart jag då hade varit och hur hade då mitt liv sett ut idag.... Något som är ganska så befängt egentligen.

Jag lever här och nu och det är nu som jag har möjlighetet att kunna påverka mitt liv och jag kan besluta mig för det jag för stunden tycker är viktigt och jag kan planera för det som jag vill ska komma....
Låter lite djupt och lite flummigt...

Mina val för framtiden ligger i om jag ska flytta eller inte... ska jag bo här i denna stad som jag gör just nu eller ska jag ta mina saker och dra vidare... Jag vet att jag vill... samtidigt så påverkar det ganska många omkring mig om jag gör det... och vill jag att det ska påverka andra och vidare hur påverkar det andra....
Jag har mina barn som håller mig kvar här och mitt barnbarn,,, mer än så är det inte... visst har jag mina vänner... men de vet jag att jag har med mig ändå var jag än är... man kan ses ofta och tiden kan gå länge mellan möten men man vet ända att man har sina vänner var man än befinner sig....
Men på något vis är det annorlunda med familjen... dem vill man ha nära sig.

Vad framtiden nu än har att erbjuda mig så vet jag att jag kommer att göra ett bra beslut i slutändan och jag kommer att ha det stödet kring mig som jag önskar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela