Fortsätt till huvudinnehåll

Barndomsminnen

Idag var jag i Nyköping för att träffa en mycket kär barndomsvän. Åååååå vad mycket vi har att prata om då vi ses´.... Alltid så kul att kunna träffas lite då och då.

Denna barndomsvän bor ganska mååååååååånga mil ifrån mig.... och vi kan inte ses så ofta.... men vi försöker att ses en gång på år i allafall....
Även om det gått en tid mellan att vi ses så är det som att vi det inte alls var så länge sedan.

Idag var det prat om gamla minnen från vår skoltid.... goda minnen och mindre goda minnen... men det är ändå det som skett tidigare i våra liv som har präglat oss till den som vi är idag.

När jag ser henne så blir jag alldeles varm inombords och känner glädje över att vi fortfarande kan umgås.... Dock inte på samma vis som då vi var små.... vi sprang mellan huset... gjorde sällskap till och från skolan... vi hade föräldrar som hade åsikter om vad vi fick och vad vi inte fick göra.... kommer ihåg att jag tyckte att vi hade mycket strängare föräldrar än många andra.... kanske bra ändå....
Pratade mycket om vad som hände sedan.... och hur livet ser ut idag hör henne och hur livet ser ut för mig idag.... Vi pratade om att kanske skulle vara kul att åter se alla från skoltiden.... men vi kom nog fram till att det skulle nog vara en omöjlighet till att kunna rodda upp det till en bra lösning...
Vi pratade om såååååååååå mycket mera.... men det är inget som jag kommer att ta upp här...

Nästa sommar ser jag fram mot..... då ska vi ta och gå i kvarteren där vi bodde och var vi lekte....

Resten av dagen ska jag leva på mötet med henne och samtalet.... en sån riktigt god och sann vän får man nog leta efter....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Upp och ner.....

Det känns som vid varje motgång bryter jag ihop. Jag vet inte varför…är det för att jag har gått och hållit så mycket inombords? Är det för alla förändringar jag står inför? Alla beslut jag måste fatta? Det nya kapitlet jag står inför? Livet är som en berg-och-dalbana och vissa gånger hamnar man i djupa dalar och då känns det hemskt men snart går det uppför får man väl allt hoppas...... 

Leken...

Vi ser på leken på olika vis.... barn ser på leken på ett sätt och vi vuxna ser på leken på ett annat vis..... Barn leker i hopp, skutt och spring... de ger sig hän... Vi vuxna ser många gånger helst att barnen leker lugna lekar För att förstå barns lek måste man ge sig in i leken... vara delaktig... våga släppa loss... låta sig ryckas med i det som sker och ta roller.... För att kunna göra det måste man iaktta och observera en stund.... inta det som sker i leken och sedan bjuda in sig i barnens lek.... För att kunna göra det så måste man lägga ifrån sig alla måsten och krav.... och låta leken få ta tid och ta plats för stunden. Vad man sedan gör kan vara olika..... rollekar, rita, spela sällskapsspel med mera.... Barnens arena är stor och större än vad vi vuxna kan se.... Möjligheten till lek finns överallt och det gäller bara att se det med barns ögon.... och för att kunna göra det måste man sätta på sig glasögonen för leken för att kunna se det som de ser.