Fortsätt till huvudinnehåll

Semestern...

Nu har jag haft semester i en vecka... och gissa om jag bara njuter av att få vara ledig... För sedan kommer hösten och då kommer jag allt få jobba som det ser ut.... En höst full med aktiviteter på skolan....

Men i alla fall så jag semester ytterliggare 2 veckor till...
Två veckor med bad sol och sommar hoppas jag att det kommer att bli...
Det som är inplanerat är Skara sommarland i just Skara.... och ett bröllop.... Eventuellt en husvagnsresa med goda vänner till en sommar idyll.

Den första veckan var jag och min man som jag skrivit tidigare varit på en kryssning som jag överraskade honom med... och sedan har vi varit på stranden... varit ute och ätit på vallarna i Nyköping.... Haft vänner på besök och även själva varit och besökt vänner.

Vi har som sagt tre veckors semester i denna familj... och jag tycker att det kan kännas lite... skulle vilja ha mera... men jag vill ju även till sen hösten även kunna ha möjlighet till lite ledighet....

Angående semester så är det inte alla i detta land som kan ha semester alls.... Och jag kan tycka att det skulle vara så att alla skulle kunna få lite ledigt från alla krav som ställs.... ledigt från arbeten... skola... med mera.... Att kunna komma bort från hus och hem.... Men för många kan detta vara en omöjlighet på grund av kanske ekonomi, sjukdom, missbruk i familjen,  med mera....
Alla dessa barn som aldrig kan briljera med att de oxå varit på resor som sina andra kamrater i klassen eller på skolan eller på dagis...

Skulle finnas sommar fritids för alla barn som skulle vilja komma dit utan att behöva betala något för det alls.... en verksamhet som staten skulle kunna erbjuda den som ville och skulle behöva ha det.... där man skulle kunna komma iväg till stranden... museum... lekparker... skogen... verksamheter med innehåll..... Vilken dröm för många detta skulle vara....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...

Vad har hänt? och Vad händer?

 Oj oj oj... ja det är ju inte allt för ofta som jag är här inne. Man kan ju undras vad som har hänt genom åren.  Till att börja med måste man tillbaka till förra inlägget som var 2021.... Alltså 3 år sedan.... tänk att det redan har gått tre år...  Bor än kvar i lägenheten. Min yngsta har flyttat ut och bor numera i Norrköping där hon går i skolan. Hon går nu andra året på gymnasiet. Hon kommer hem på helgerna turligt nog. Nästa sommar tar hon studenten. Wow vad tiden gått fort här.  Jobbar i Norrköpingskommun som lärare på en liten skola utanför Norrköping och trivs tämligen bra med undantag från några. Eleverna är magiska och ledningen fungerar bra. Har nu jobbat på skolan i snart tre hela läsår. Just nu har jag en årskurs fyra med 19 elever i klassen. Har så mycket som jag vill dela med mig till mina elever. Ser fram mot en fortsatt framtid tillsammans med dem.  Familjen i övrigt.... Min äldsta son studerar och har studerat it och lite annat, han levern ensa...

Umgängessabotage

Varje vecka är det tusentals barn i Sverige som inte får träffa sin pappa (ibland mamma) av olika orsaker. Oftast är det onödigt umgängessabotage som ligger bakom…… föräldrar som förstör för sina barn.... hur ego tänker de.... (Jag väljer att skriva pappa och mamma med det skulle lika gärna varit mamma och pappa, alltså omvänt… men fler talet är som jag skriver…) Och detta finns det inga eller knappas några lagar som hjälper barnen. Umgängessabotaget fortsätter vecka efter vecka utan åtgärd från myndigheterna… och man kan bara se på när det sker…. Detta är oerhört psykiskt jobbigt för dem flesta som utsätts för detta vare sig det är barnen eller den förälder som inte får träffa sina barn... Varför finns det inga lagar som ska följas… var man inte ändå två som satte dessa barn till välden från början och föräldrarna bär lika stort ansvar för sina barn… hur kan det komma sig att i ett land som detta att vi kan tillåta att det sker…… Oftast beror umgängessabotage på att mamma idkar det...