Fortsätt till huvudinnehåll

Semestern...

Nu har jag haft semester i en vecka... och gissa om jag bara njuter av att få vara ledig... För sedan kommer hösten och då kommer jag allt få jobba som det ser ut.... En höst full med aktiviteter på skolan....

Men i alla fall så jag semester ytterliggare 2 veckor till...
Två veckor med bad sol och sommar hoppas jag att det kommer att bli...
Det som är inplanerat är Skara sommarland i just Skara.... och ett bröllop.... Eventuellt en husvagnsresa med goda vänner till en sommar idyll.

Den första veckan var jag och min man som jag skrivit tidigare varit på en kryssning som jag överraskade honom med... och sedan har vi varit på stranden... varit ute och ätit på vallarna i Nyköping.... Haft vänner på besök och även själva varit och besökt vänner.

Vi har som sagt tre veckors semester i denna familj... och jag tycker att det kan kännas lite... skulle vilja ha mera... men jag vill ju även till sen hösten även kunna ha möjlighet till lite ledighet....

Angående semester så är det inte alla i detta land som kan ha semester alls.... Och jag kan tycka att det skulle vara så att alla skulle kunna få lite ledigt från alla krav som ställs.... ledigt från arbeten... skola... med mera.... Att kunna komma bort från hus och hem.... Men för många kan detta vara en omöjlighet på grund av kanske ekonomi, sjukdom, missbruk i familjen,  med mera....
Alla dessa barn som aldrig kan briljera med att de oxå varit på resor som sina andra kamrater i klassen eller på skolan eller på dagis...

Skulle finnas sommar fritids för alla barn som skulle vilja komma dit utan att behöva betala något för det alls.... en verksamhet som staten skulle kunna erbjuda den som ville och skulle behöva ha det.... där man skulle kunna komma iväg till stranden... museum... lekparker... skogen... verksamheter med innehåll..... Vilken dröm för många detta skulle vara....

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Hem och hem igen....

I veckan som var hade jag en åter resan till Svedala... En resan som på sätt och vis kändes skön att få göra för jag skulle hinna med att få träffa mina barn Alexander, Linnea, Fredrik och Alicia, Linnea's nybildadefamilj med sambo Sebastian  och mitt barnbarn Tintin I övrigt var resan avsatt för något helt annat. Jag skulle på rättegång för familjeangelägenheter... Det tog inte många timmar och jag hade mer tid att lägga på familjen med flera. Vänner var något som dock inte lång på prioriteringen. Det får bli nästa gång. Många hörde av sig men min tid räckte verkligen inte till. Tack mina kära och nära för förståelsen, jag lovar bättre nästa tillbaka resa. Hur var Svedala.... Kallt KALLT och åter Kallt... Snön låg på marken och det var urrigt och riktigt kyligt.... Det var så kallt att det gjorde ont i kroppen. Min hemresa gav av tillbaka till Thailand och Mae Phim redan på onsdagen. Så det var verkligen intensiva dagar. På bilden är vi samlade alla.... Jag Gabriella med barnen, A

Sova eller inte sova på dagis/förskolan....

Anna Wahlgren  är en kvinna som fött många barn och som debatterat mycket om barn och barnuppfostran och har även skrivit en del böcker.... "De blir slutkörda på dagis – för att kunna somna på kvällen. Men nu varnar experten Anna Wahlgren: – Att slopa vilan för små barn är lika farligt som att svälta dem" Jag kan bara hålla med henne om detta.... barn sover då de behöver det om dagen... och de lägger sig om kvällen ändå..... detta av mina egna erfarenheter.... visst finns det undantag... men oftast är det så att barnen somnar gott om natten även om de sovit på dagen på dagis/hos dagmamma/hemma då de är omkring 1 till 5 år...... Många föräldrar ger förskola med flera stränga förhållningsregler om att deras lilla barn inte ska sova om dagen alls.... o om de sover får de max sova 30 minuter och så vidare..... "BARNTORTYR" tycker Anna.... och visst kan man säga att det är så för en del barn.... att inte få sova då man är helt slut på dagen efter många aktivitete

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela