Fortsätt till huvudinnehåll

Hyllning


Till min älskade man som jag gifte mig med för snart tre årsedan som jag älskar så oerhört mycket.

Vi träffades på dansen som förde oss vidare i livet med dans och glädje....

Han finns där för mig i vått och torrt, i mörkt och i ljust.... i motgång och i medgång...
Han finns där för sina barn och för mina barn och för våra bonusbarn.... och jag säger bara det.....
DET FINNS NOG INTE NÅGON SOM HAR SÅ ÄDELT HJÄRTA SOM HAN HAR.


I dags läget har jag snart studerat i 3 ½ år och det har tagit mycket tid och han har stöttat mig på min väg mot utbildning... Han har stöttat mig de ggr som jag slitit mitt hår för det som jag gjort i studieväg med att finnas där och finnas där för familjen och hushållet...

Hyllning till honom för alla de goa stunder som vi har tillsammans i dansen och med golfen och med de resor som vi gjort.
En hyllning till honom för att han är så otroligt hjälpsam och omtänksam mot alla.
En hyllning till honom för den tid han lägger på fotbollen hör i byn och det engagemang han lägger.
En hyllning till honom för det jobb han gör på det företag han jobbar på.
En hyllning till honom

Jag älskar honom så oerhört mycket och jag är så glad att han och jag delar vårat liv tillsammans, och jag hoppas att vi kommer att få dansa många fler danser ihop, att vi kommer att få  gå många flera golfrundor ihop, att vi kommer att göra många flera resor tillsammans, och att vi kommer dela livet tillsammans med våra familjer gemensamt en lång lång tid framöver.

Patric Myrheim Jag älskar dig. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Känner mig OFF....

Sårbar....  Naturligt nedstämd... Svacka, känna sig låg, är en naturlig del i livet att känna från och till i bland. Dessa dagar man känner sig deppig eller låg och inte känna sig på strålande humör är jobbigt och det går dessa gånger inte hoppa över utan det måste bara att ta sig igenom det som sker.... man vill bara dra ngt gammalt över sig och sova... stänga dörren.... vara asocial med andra.... orsaken till varför man känner så kan variera från person till person.... bråk i familjen, bråk med en vän, trött eller har det besvärligt på jobbet.... nedstämdheten kan vara för att man befinner sig i en fas i livet man lättare blir deppig.... vissa känner av vinterhalvåret och andra känner av våren.....  Jag känner mig inte tillräcklig just nu.... känner att jag vill hinna med mera... känner att livet springer på lite för fort för att jag ska hinna med.....  Det jag känner att jag måste hinna med är: Min familj, min underbara barn och mina barn och bonusbarn..... känn...

I rymden finns inga känslor.....

Såg häromdagen en film som heter "I rymden finns inga känslor"..... Killen i filmen har Aspergers ... han vill ha allt i en viss ordning...  har svårt med att bryta sina rutiner... han är fixerad vid tid och former... vill inte ha  fysiskkontakt . Utdrag från Wikipedia.... "personer med Asbergers har normal eller hög intellig ens och normal språklig förmåga, men signifikant nedsatt social interaktionsförmåga och specifika intressen. För att ställa diagnosen är det även nödvändigt att symptomen framträder under tidig barndom och att det leder till en signifikant funktionsnedsättning i det dagliga livet. Aspergers syndrom kan vara svårt att avgränsa från snarlika begrepp som högfungerande autism och autistiskt syndrom. I de förslagna kriterierna för DSM V, kommer Aspergers syndrom helt försvinna som diagnos. Istället blir diagnosen autism mer tydligt specificerad i olika underkategorier. Aspergers syndrom medför nedsättningar i förmågan till socialt samspel / social kom...

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...