Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärtrus....

Hjärtat galopperar som en tok och jag känner att jag inte räcker till... jag har massor att göra och den sista tiden har jag inget annat än ont i huvudet..... jag har magsmärtor som jag inte vet vad jag ska göra med... och jag känner att jag kan inte varva ner... inte ens då jag gör ingenting.....
Igår kväll var jag sjukt jagad och jag har känt det så idag med.... tungt att andas... hjärtat slår volter och rusar... huvudet bankar.....
Jag ser allt runtomkring mig bara snurrar och jag skulle vilja hinna med allt som sker... men jag kan inte jag har inte tiden....

Denna vecka måste jag få klart på uppsatsen.... och jag har massor på jobbet som ska göras också..... Måndag måste jag färdigställa bildspelet inför vernissagen på tisdagen på jobbet.... Tisdag blir det till att ha klart allt för vernissaget som är på kvällen för alla som vill komma och titta på vad deras barn och andras barn har gjort i skolan och på fritids.... och då blir det kvälls jobb också... Onsdag har vi avslutning för våra elever som ska sluta hos oss med middag.... och vidare så har vi brännboll efter det med alla barn och föräldrar och då blir det fika tillsammans med dem.... slutar väl omkring åtta-nio kan jag tro.... på torsdag och fredag är det som vanligt... inget som är inbokat än så länge.... men man vet ju inte....

Jag har ett måste denna vecka också... jag har lovat Lillan att jag ska köpa en väska till henne... hon ska nämligen till Grekland i vecka 22 och vara borta en vecka... och då måste man ha med sig en bra väska... Vet bara inte när jag ska få ihop tiden för att hinna med att handla det....

Det ska bli sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå skönt då detta med uppsatsen är klar... jag vill bara ha allt gjort så att jag kan få mitt liv tillbaka...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...