Fortsätt till huvudinnehåll

Sömnlös...

Gick och la mig i sängen med hopp om att kunna sova.... vände mig... vände mig igen.... och så vände jag mig ännu en gång.... och inte kunde jag sova inte.... neeeee det var bara att kliva upp.....

Magen svider och skallen värker.... jag känner att jag är helt slut och jag vet inte hur jag ska kunna vila eller somna... ju mer jag tänker på det ju värre blir det och inte kan jag sova då inte...
Fast man är trött ända in i märgen så kan man inte somna.... jag har inte sovit en helnatt på jag vet inte när.... och nu börjar det kännas att man inte har kraften kvar....
utmattad kan man säga att jag är... vill sova men kan inte då magen och skallen spökar....

Får försöka sova igen tid i helgen hoppas jag.... jag har ju inte barnen hemma då... så jag får passa på då.

Hittade på en sida om just tips mot sömnlöshet....
Kanske ska prova... men det mesta av det som står har och gör jag ju redan...
Kanske ska räkna får...
______________________________________________________________________

8 tips som lär dig somna rätt


1 Se till att du är väl förberedd för morgondagens utmaningar innan du går och lägger dig, så att du kan släppa oron. 

2 Varva ner innan du kryper ner i sängen. Gör något mysigt som får dig att slappna av. 

3 Se till att du är lagom mätt och varm när du lägger dig. Ingen kan somna om man fryser eller är hungrig. 

4 Temperaturen i rummet ska vara lagom sval. 

5 Skapa en mysig atmosfär i sovrummet. Släng ut tv:n och radion. 

6 Se till att du har en skön säng som passar dig. 

7 Ligg inte och vrid och vänd på dig. Om du känner att du inte kan somna är det bättre att gå upp och göra något annat tills du blir sömnig igen. 

8 Skapa rutiner. Gå upp och lägg dig samma tid varje dag. Både hjärnan och kroppen mår bra av att ha fasta tider. Sover du bra? Vad gör du för att sova bra?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Lääääääänge sedan.

Haft en lång tid på mig för att hitta hem i mitt inre. Jag ska inte säga att jag är där ännu men jag är närmare nu än jag varit tidigare. Flyttat tillbaka till Sverige... bor numera i en jättefin lägenhet tillsammans med min dotter. Jobbar på et superbra ställe med härliga kollegor. Ska väl nämna att jag flyttade hem våren 2019 på grund av familjesjäl. Fick ett jobb på en skola på landet som mentor för en åk 3'a med 15 elever. Jobbade där i 3 1/2 månad (trivdes men det var en jakt i yrket). Fick ett nytt jobb på en skola I centrum av stan jag bor i... en åk 2'a med 23 elever. Vilken utmaning. Jobbade i den här klassen i ett helt läsår och dryga en termin då de gick i trean. Avslutade tjänsten där pågrund av ledningen.... jag var arbetslagsledare på skolan med en extremt frånvarande rektor/ledning. Slutade min tjänst där i ilska av hur elever, föräldrar och kollegor behandlades. ( De elever som jag haft satte verkligen spår i mitt hjärta och jag vet att jag kommer att ha fortsat...

Att välja Glädje.....

För några dagar sedan fick jag nog... kände att det som skedde kring mig bara var för mycket.... jag var ledsen och uppgiven....trött på allt som inte gav mig dem svar som jag vill ha.... Mina tankar for fram och tillbaka om vad jag skulle göra åt det.... Ibland finns styrkan närmare än man tror och hos dem man tror kanske minst hos.... man kanske inte pratar med varandra så ofta men på något vis så finns man där ändå.... Jag har en toppen kollega som verkligen fanns där för mig då jag inte höll ihop och han har funnits där flera gånger vid andra tillfällen... han säger inte så mycket men då han säger något är det styrka och med väl valda ord. En kram betyder så mycket. Som Kai Pollac tar upp i sin bok om "Att välja Glädje"..... det är vi själva som väljer att tänka som vi gör och vi kan bara påverka oss själva.... med att välja glädje över ledsamhet och förakt med mera kan vi smitta andra med samma tankar....

Mitt namn...

 Många gånger har jag skämts för mitt namn för att det är så udda... andra gånger har jag varit stolt över mitt namn... Som barn sa alla mitt hela namn och inget annat... jag hade inte "nickname" heller... det var inte förrän jag kom upp i högstadiet som jag blev kallad Gunsan eller Myran... Jag svarade på båda dessa namn... dessa namn hängde med mig fram tills gymnasiet tog slut... sedan blev man liksom "vuxen" på något konstigt sätt...eller... hur det nu var... I alla fall så träffade jag en kille vars mamma hade liknade namn som mig så han kortade liksom av mitt namn och kallade mig bara för Eva... Ett namn som sedan har blivit kvar sedan dess. Visst använder jag mitt hela namn då jag skriver under och då jag är till sjukhuset, tandläkaren, med mera... men det är ju så att då står ju mitt hela namn och det är ju mitt tilltalsnamn som då används.... Eva är ju bara mitt halva namn liksom. Det är min familj sedan barndomen och min närmaste barndomsvän som säger hela...